Fred och frihet- en dröm för många

Första dagen på julledigheten, det känns otroligt skönt. Efter frukosten och skjutsen av Fredrik till skolan slår jag mig ner i soffan med Johan Persson och Martin Schibbyes bok 438 dagar. Det är verkligen högtid att få läsa en bok istället för handlingar till ett sammanträde.

Boken har legat en stund på mitt nattduksbord, högst upp i traven. Äntligen dags att grotta ner sig. Vad skulle livet vara om det inte fanns böcker? Det känns mycket svårt att föreställa sig. Ena dagen en riktigt spännande deckare, en annan dag en biografi eller faktabok. Att kunna läsa, fröjdas över författare som har ordet i sin makt och förmågan att skriva så både tid och rum försvinner, underbart helt enkelt.

Att ta del av Martin och Johans bok och deras berättelse och upplevelser i Somalia och Etiopien är gripande. Deras hemska upplever i samband med gripandet i Ogaden, när deras plan går helt åt pipan; det känns både overkligt och svårt att ta in mitt i alla julförberedelser hemma i Sverige. Modiga människor som får utstå våld, tortyr och terror för att de inte går i diktaturens ledband. Här hemma en helt annan värld, ett helt annat universum känns det som.

Det går verkligen att känna hur det är att kastas mellan hopp och förtvivlan när de hamnar i fängelse, anklagade för terrorism. Vad det betyder att ha nära och kära hemma som kämpar för ens frihet, att lyssna på Club 8 och Love in December "Don't worry, I will be there for you".

Lyckligtvis kom de hem båda två och har kunnat skriva sin bok. Fortfarande pågår förtrycket av civila i Etiopien, Somalia och många många fler länder. Brott mot mänskliga rättigheter begås ständigt och ett liv i fred och frihet är en dröm för miljontals människor.

Jag är glad att vi tar emot människor i Sverige som flyr från krig och terror. Vi har haft fred i flera hundra år och många vill komma till oss för att bygga en ny framtid.

När min son Tomas skriver på sin blogg om fördomar och främlingsfientlighet blir jag glad.http://semigblismal.blogspot.se/2013/12/stoppa-de-kriminella-invandrarna-redan.html "Vi måste sluta kategorisera människor efter färg, form, ursprung, läggning, religion och kultur med mera och börja se på människor för vad de är, nämligen: Människor.

Vi måste öppna våra sinnen och välkomna mångfalden, utan den blir ärligt talat vårt land ganska kallt, grått, väldigt tråkigt och långt i från lagom."

Julens budskap handlar om glädje och frid. Det önskar jag alla, och att det skulle vara mer fred på vår jord. 

S, FP och MP:s felräkning orsakar skattehöjning i Landstinget

När majoriteten i landstinget (S, FP och MP) presenterade sin budget för nästa år den 20 september hävdade de att vården måste spara 395 miljoner kr om inte skatten höjs. Nu erkänner finanslandstingsrådet Åsa Kullgren (S) att det var "förvirrande" eftersom den riktiga siffran är 245 miljoner. Faktum är att felräkningen (395-245=150 miljoner) motsvarar halva skattehöjningen!

Med de ökade skatteintäkter vi får nästa år plus ökade statsbidrag behövs ingen skattehöjning. Alliansens politik skapar tillväxt och det kommer alla Sveriges kommuner och landsting till del. Att höja skatten med ytterligare 60 öre nästa år innebär Svenskt rekord i skattehöjning för Strängnäs, vilket jag skriver om i dagens Eskilstuna-Kurir.

Majoritetens politik att höja skatten igen (andra gången sedan maktskiftet 2008) känns som politikens 80-tal i repris. Spendera, spendera, spendera. Det är så lätt att göra av med andras pengar. Socialdemokraten Gustav Möller sa något klokt på 1940-talet; "varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket", och jag håller med.

Politiker behöver strama tyglar från kloka tjänstemänn och inga spenderbyxor!

I mars i år  presenterade McKinsey sin konsultrapport för landstingsledningen och de visade att det finns sex förbättringsområden att arbeta med i landstinget framöver. Det handlar om  200- 300 miljoner kr som kan hämtas hem genom bättre processer, upphandlingar, labkostnader, läkemedel, kömiljardspengar mm. Nu är faran stor att det viktiga arbetet inte blir av när majoriteten höjer skatten igen.

När miljonrullningen sätts igång och politikerna säger att "nu har vi en god ekonomi", "inga bespringar behövs", kan verkligheten komma ikapp redan 2015. Då kommer vi förmodligen vara tillbaka på ruta ett. Kostnaderna skenar igen och beslut om stora bespringar måste genomföras få att få ordning på ekonomin. Hur kul blir det då för de politiker som inte ser skattehöjning som det enda botemedlet för att ordna upp ekonomin i landstinget??? Tungt.

Skattehöjarpolitiker är en dyr histora för den lilla människan. Hur ska vi kunna stoppa slöseriet redan nu?

Du vet väl om att du är värdefull

Ingen människa är en ö. Så lyder rubriken på Hanne Kjöllers artikel under signerat i dagens DN. Det gjorde mig gott att få läsa hennes artikel. Hon beskriver på ett tydligt och enkelt sätt vad som kan hända när det offentliga kliver över den gräns där vi som medmänniskor istället kan hjälpa varandra.

Varje dag händer det saker som bevisar hur mycket det betyder att vi lever tillsammans på den här planeten. Det kan vara någon som är stressad och behöver gå före i matkön. Det kan vara någon som behöver hjälp med barnvagnen och bära in i bussen eller upp för trappan. Om någon ramlar och då fråga "Hur gick det?"

Jag tror alla känner igen sig. Givetvis kan vi välja att vända ryggen till och inte bry oss, envist hålla fast i den överfyllda matvagnen när någon står bakom med en liter mjölk i handen, eller snabbt rusa förbi om någon ramlar och slår sig. Men den som rusar vidare får inte uppleva hur mycket det värmer i hjärteroten att få ett tacksamt leende tillbaka av sin medmänniska.

Samhället är fullt av vardagshjältar. De som vårdar sina anhöriga hemma istället för att anlita det offentliga, alla de som tar hand om sina barnbarn när det kör ihop sig med jobb och dagis. Alla idrottsledare som i ur och skur ställer upp för våra telningar, ja listan kan göras hur lång som helst.
Ska det offentliga ta ansvar för allt detta? Svar nej och skälet till det formulerar Hanne Kjöller så träffsäkert:

"Men det är också fel därför att det utmanar skattemoralen. För att det fräter sönder det kitt mellan människor som är en förutsättning för ett gott, varmt samhälle. Att vara människa är att vara beroende av andra. Att ibland hjälpa, ibland hjälpas. Inte att aldrig behöva någon annan", slut citat.


Vi kristdemokrater kallar det samhällsgemenskap.

Demokrati på maktens villkor?

Den 27 mars skrev Eskilstuna-Kuriren om ett brev skickat till landstingsledningen från Eva-Lena Syrén, kirurg på Mälarsjukhuset. Ett rop på hjälp.

Det är en i raden publicerade artiklar om det krisartade läget på kirurgen i Eskilstuna. Efter att ha läst brevet mejlade jag Eva-Lena Syrén och frågade om jag kunde få gå med henne ett jourpass. ”Självklart går det bra”, var svaret.Vi bokade in måndagen den 3 april och vi skulle träffas på kirurgernas morgonmöte 07.45.

Jag såg verkligen fram mot besöket och berättade stolt för några av mina kollegor i oppositionen om mitt besök. På fredagen den 30 mars blir jag uppringd av verksamhetschefen. Hon meddelar att besöket är inställt. Jag blev verkligen besviken.

Är det något som är intressant med att vara politiker så är det möjligheten att få komma ut i ”verkligheten”. Dels är det mycket uppskattat av personalen, dels ger det så otroligt mycket att få träffa alla duktiga och engagerade medarbetare. För det mesta handlar den politiska vardagen om att delta på olika sammanträden, läsa in handlingar och sätta sig in i ärenden.
För att kunna fatta bra beslut och förstå vad det är vi är satta att leda och ta ansvar för är det ovärderligt, för att inte säga nödvändigt, att göra besök i våra olika verksamheter.

Vi bestämde ändå att träffas den avtalade dagen och under en timme på eftermiddagen fick jag ta del av hennes berättelse.

Igår när vi hade sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott fick jag veta att majoriteten har för avsikt att ta fram en studiebesökspolicy på förekommen anledning. Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Thomas af Bjur använde ord som att jag ”stolpat in i verksamheten” och inte respekterat deras beslut om att inställa besöket.

Ursäkta, men jag är inte intresserad av att komma på välregisserade studiebesök, särskilt inte efter alla larmrapporter. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och kunna dra mina egna slutsatser. Jag började mitt första jobb i vården 1975 och är intresserad av vad som händer och sker ute på golvet. Menar majoriteten att jag ska sluta bry mig om det nu? Ska det vara slut med det nu? I så fall blir visionen om ”Det öppna landstinget” inget mer än en parodi.

Stolpe ut för majoriteten i landstinget.

Jörgen Danielsson får ensam ta skulden

Dagens nyhet och det senaste när det gäller arvodeshärvan i Landstinget Sörmland är att åklagaren Jonas Strömberg beslutat väcka åtal mot Jörgen Danielsson.

Den 26 augusti 2008 valdes "Den nya majoriteten" i landstinget. FP och MP valde att hoppa av den majoritet som de ingick i den 13 juni tidigare samma år. Den dagen glömmer jag aldrig. Chocken och besvikelsen var stor hos mig men den som upplevde sveket som störst var nog Ann Berglund. Hon tillsammans med Marco Venegas valde att bilda majoritet med Alliansen och MP hösten 2006, eller för att vara exakt, söndagen den 5 november 2006.

Förhandlingarna var klara mellan S och V och den kvällen skulle V ha sitt nomineringsmöte. Så blev det inte. Jörgen Danielsson fick ett telefonsamtal från Gustaf Wachtmeister vid 17-tiden att han bildat majoritet tillsammans med FP, C, KD, MP och två vänsterpartister, Ann Berglund och Marco Venegas.
Det telefonsamtalet glömmer nog inte heller Jörgen Danielsson. Jag tror att när chockvågorna hade lagt sig inom S-leden bestämde man sig för att göra allt som stod i deras makt, med alla till buds stående medel, spräcka vår majoritet.

Vi vet att de lyckades.

Den som nu ensam får stå i skottgluggen är Jörgen Danielsson. Priset blev mycket högt för honom. Var finns nu alla dem som drev på och backade upp honom till 100 procent? Fanns det ingen i kretsen omkring honom som hade kunskap om var de lagliga gränserna gick? Om nu kunskap fanns men ingen satte stopp så undrar jag; Skulle den förlorade makten återtas till vilket pris som helst?

Troligtvis kommer vi aldrig att få veta hela sanningen i detta smutsiga spel om makten. Men nu har verkligheten kommit ikapp. Rättsväsendets kvarnar har nu satts igång och vi vet inte hur det kommer att sluta.
Vi kan konstatera att de som var med runt Danielsson då, fortfarande sitter vid makten.
Margit Urtegård skriver i sin blogg om skattepengar som blev till silverpengar.
Något som alla politiker borde ha med sig varje dag och tänka på är att sanningen alltid kommer fram. Ärlighet varar längst som det heter. Bär Jörgen Danielsson ensam ansvaret, eller?

Läkare är inte utbytbara

Landstinget Sörmland har aldrig tidigare haft så höga kostnader för hyrläkare som vi hade 2011. När länssjukvårdsnämnden fattade beslut om besparingar på sitt sammanträde i juni skulle hyrläkarkostnaderna halveras. Så har det inte blivit. Tvärtom. Kostnaderna ökar och problemen med vakanta läkartjänster kvarstå.

Greger Tidlunds (S) förslag att snabbutbilda sjuksköterskor löser inte problemet. Sjuksköterskor får inte ställa diagnoser, ordinera vård och behandling eller skriva remisser.
Vad ska dessa sjuksköterskor göra? Ska inte sörmlandska patienter få kontakt med läkare i samma utsträckning som patienter i andra landsting?
Nej, det var ett förslag som hör hemma i papperskorgen.

Minskade vårdplatserna motsvarar ett helt sjukhus

När Åsa Kullgren (S), Thomas af Bjur (FP) och Ylva G Karlsson (MP) lämnat över ansvaret och prioriteringarna till hälso-och sjukvårdschefen Jörgen Striem är det några frågor som jag gärna vill ha svar på.

1. När blev det tjänstemännens ansvar att ansvara för "vad" som ska göras för att ekonomin ska gå ihop?

I min värld fattar politiker beslut i en demokratiskt styrd organisation om VAD som skall göras och sedan är det det upp till tjänstemännen att ta ansvar för HUR besluten ska verkställas.

Att abdikera från sitt ansvar och lämnar över till tjänstemän om att verksamheten ska bedrivas till 90 procent är absurt. Inga konsekvensanalyser, inga ekonomiska kalkyler eller risker det skulle innebära att genomföra beslutet.

Vilka patienter ska få beskedet om uppskjuten vård och behandling? Jag kan garantera att om beslutet genomförs så är det patienter med de största behoven som drabbas.
Är det inte behoven som ska styra vården?

Åsa Kullgren (S) skriver på debattplats i dag: "Oppositionen i landstinget har den senaste tiden krävt att landstingsfullmäktige överprövar hälso- och sjukvårdschefen Jörgen Striems verkställighetsbeslut att anpassa verksamheten till den budget som fullmäktige tidigare bestämt. Detta agerande kan tolkas som en misstroendeförklaring mot Striem. Vi från majoriteten vill därför vara tydliga. Jörgen Striem har vårt fulla förtroende". Hela hennes debattartikel är mycket märklig. I stället för att ta ansvar för majoritetens budget och dess konsekvenser det ger på verksamheten börjar Åsa Kullgren debattera huruvida de har förtroende för Jörgen Striem.

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren beskriver detta anmärkningsvärda beteende så här: "Stopp ett tag. Ja, oppositionen vill att beslut med denna tyngd ska fattas av politiker, inte av tjänstemän. Ja, oppositionen ogillar denna osthyvelbesparing och hade nog gärna undanröjt den. Men det är S, MP och FP som har majoritet i landstinget och inget hindrar dem att bekräfta beslutet i fullmäktige. Och det är majoriteten, inte oppositionen, som tar orden misstroendeförklaring mot Striem i sin mun. Det är majoriteten, inte oppositionen, som flyttar fokus från sak till person och gör det hela till en förtroendefråga för hälso- och sjukvårdschefen. Det är majoriteten, inte oppositionen, som med sitt nej till fullmäktigebehandling vägrar ta det fulla ansvaret för stängningen av vårdplatser och vägrar förse Striem med ett oantastligt politiskt mandat".

Det är inte schysst att göra som Åsa Kullgren gör. Hon vägrar ta ansvar för sina egna beslut. Hon lägger över hela ansvaret på en tjänsteman. Det är illa sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Det är inte heller bra när det är rena faktafel i artikeln. Vi har över 700 vårdplatser i länet. Det handlar alltså om mer än 50 i antal. Snarare är det 70 platser det handlar om och det motsvarar nästan hela Kullbergska sjukhuset som har 84 slutenvårdsplatser i dag. Är det ett tjänstemannabeslut att lägga ner vårdplaster motsvarande Kullbergska? Knappast!

Beslut av den här kalibern ska tas av landstingsfullmäktige som har det yttersta ansvaret och där även ansvarsutkrävande kan ske.

Oförmågan att göra prioriteringar kommer att få allvarliga konsekvenser för hela den samlade hälso- och sjukvården i Sörmland. Både patienter och personal kommer att drabbas hårt.