lördag 9 juli 2011

Minskade vårdplatserna motsvarar ett helt sjukhus

När Åsa Kullgren (S), Thomas af Bjur (FP) och Ylva G Karlsson (MP) lämnat över ansvaret och prioriteringarna till hälso-och sjukvårdschefen Jörgen Striem är det några frågor som jag gärna vill ha svar på.

1. När blev det tjänstemännens ansvar att ansvara för "vad" som ska göras för att ekonomin ska gå ihop?

I min värld fattar politiker beslut i en demokratiskt styrd organisation om VAD som skall göras och sedan är det det upp till tjänstemännen att ta ansvar för HUR besluten ska verkställas.

Att abdikera från sitt ansvar och lämnar över till tjänstemän om att verksamheten ska bedrivas till 90 procent är absurt. Inga konsekvensanalyser, inga ekonomiska kalkyler eller risker det skulle innebära att genomföra beslutet.

Vilka patienter ska få beskedet om uppskjuten vård och behandling? Jag kan garantera att om beslutet genomförs så är det patienter med de största behoven som drabbas.
Är det inte behoven som ska styra vården?

Åsa Kullgren (S) skriver på debattplats i dag: "Oppositionen i landstinget har den senaste tiden krävt att landstingsfullmäktige överprövar hälso- och sjukvårdschefen Jörgen Striems verkställighetsbeslut att anpassa verksamheten till den budget som fullmäktige tidigare bestämt. Detta agerande kan tolkas som en misstroendeförklaring mot Striem. Vi från majoriteten vill därför vara tydliga. Jörgen Striem har vårt fulla förtroende". Hela hennes debattartikel är mycket märklig. I stället för att ta ansvar för majoritetens budget och dess konsekvenser det ger på verksamheten börjar Åsa Kullgren debattera huruvida de har förtroende för Jörgen Striem.

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren beskriver detta anmärkningsvärda beteende så här: "Stopp ett tag. Ja, oppositionen vill att beslut med denna tyngd ska fattas av politiker, inte av tjänstemän. Ja, oppositionen ogillar denna osthyvelbesparing och hade nog gärna undanröjt den. Men det är S, MP och FP som har majoritet i landstinget och inget hindrar dem att bekräfta beslutet i fullmäktige. Och det är majoriteten, inte oppositionen, som tar orden misstroendeförklaring mot Striem i sin mun. Det är majoriteten, inte oppositionen, som flyttar fokus från sak till person och gör det hela till en förtroendefråga för hälso- och sjukvårdschefen. Det är majoriteten, inte oppositionen, som med sitt nej till fullmäktigebehandling vägrar ta det fulla ansvaret för stängningen av vårdplatser och vägrar förse Striem med ett oantastligt politiskt mandat".

Det är inte schysst att göra som Åsa Kullgren gör. Hon vägrar ta ansvar för sina egna beslut. Hon lägger över hela ansvaret på en tjänsteman. Det är illa sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Det är inte heller bra när det är rena faktafel i artikeln. Vi har över 700 vårdplatser i länet. Det handlar alltså om mer än 50 i antal. Snarare är det 70 platser det handlar om och det motsvarar nästan hela Kullbergska sjukhuset som har 84 slutenvårdsplatser i dag. Är det ett tjänstemannabeslut att lägga ner vårdplaster motsvarande Kullbergska? Knappast!

Beslut av den här kalibern ska tas av landstingsfullmäktige som har det yttersta ansvaret och där även ansvarsutkrävande kan ske.

Oförmågan att göra prioriteringar kommer att få allvarliga konsekvenser för hela den samlade hälso- och sjukvården i Sörmland. Både patienter och personal kommer att drabbas hårt.

fredag 8 juli 2011

Fantastiska Maud


Jag lyckades inte hålla tårarna tillbaka igår när Maud Olofsson (C) höll sitt Almedalstal. I en orange klänning som matchade perfekt mot blommorna vid talarstoden strålade hon. Gång på gång pratade hon om hur viktigt det var för henne att vara sann mot sig själv och sina värderingar.

När hon berättade om sin syn på invandrare och invandringspolitiken kom tårarna. Hon berättade om en somalisk kvinna som hon träffat och uppmanat "Kan inte du starta företag?" Ett år senare fick han veta att kvinnan gjort som hon sagt och nu hade hon 15 anställda! Jag gillar verkligen sådana solskenshistorier.

Hon ville att vi alla skulle använda positiva begrepp om invandring; Framgång, Entreprenörskap, Idogt arbete och Gemenskap. Hon var tydlig med att invandrarna bär välfärden, att det var dags att vända på prespektiven. Det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken, sa hon och fick en av kvällens starkaste applåder från publiken.

Utan Maud hade vi inte haft en Allians. De första trevande stegen togs just i Almedalen 2004. Badtunnan i Högfors två år senare blev historisk, där skrev partierna på en överenskommelse om en Allians; en Allians för ett nytt Sverige.

Tio år som partiledare och nu lämnar hon över stafettpinnen till nästa generation. Det var ett starkt och känslosamt tal som gick rakt in i hjärtat. Återigen, utan Maud hade vi inte haft en Allians för Sverige. Tack Maud för att du hade en dröm och att du förverkligade den!

torsdag 7 juli 2011

Några tankar från Almedalen

Morgonpigg som jag är så var det dags för en morgonpromenad idag. Målet var den botaniska trädgården. Jag gjorde halt på ett fik för att inmundiga en fräsch frukost i lugn och ro och njuta av lugnet.
Gratisex av Gotlands Allehanda var den självklara läsningen. Vandringen genom smala gränder som prunkar av hängrosor är en upplevelse i sig. Det känns som om jag är i ett annat land i en annan tid. Helt underbart!
Igår kväll var jag, Margit Urtegård, Christina Blom Andersson och ett gäng liberaler på Hotell Wisby och åt tapas och ett glas rött.
Några i gänget är erfarna "almedalingar" och vi pratar givetvis politik.
Vi tycker att Jan Björklund höll ett bra tal. Han var tydlig och ideologisk vilket var bra efter Fredrik Rheinfeldt ganska tråkiga tal.

Det vi däremot lagt märke till är den totala dominansen av män. Män som talar, män som moderatorer, män och åter män. Det skulle vara intressant och djupdyka i seminariefloran och få fakta på den känsla vi har. Vem kan göra det?

I år har inte Gudrun Schyman bränt några pengar och inget särkskilt har hänt som skapat rubriker. Men veckan är inte slut än så vi får väl se vad som händer.

När jag kom fram till den botaniska trädgården var det verkligen värt promenaden. Vilken oas! Vilka fantastiska rosor! Jag bara gick runt och doftade, tog foton och kunde se hur mina egna rosor kommer att se ut när de växt till sig.
Chambor De Montebello, Alba, Mme Boll...

onsdag 6 juli 2011

På plats i Almedalen

Vilken känsla att mötas av vimlande politiker, ett Visby i full sommar och blomsterprakt. Atmosfären är helt magisk; mysiga uteserveringar i en fantastisk medeltida miljö.
Jag kan inte låta bli att dofta på de fantastiska klängrosorna och beundra stockrosor och lavendel som förskönar de redan vackra stenhusen i staden.

Jag har precis varit på ett seminarium om de glömda barnen. Vart femte barn växer upp i dysfunktionella familjer. Nu måste vi ta gemensamma tag för att se dessa barn och ge dem det extra stöd de behöver för att de inte ska hamna i utanförska.

Just nu sitter jag och bloggar på H12 och lyssnar på EbbaBusch (KD).