Fred och frihet- en dröm för många

Första dagen på julledigheten, det känns otroligt skönt. Efter frukosten och skjutsen av Fredrik till skolan slår jag mig ner i soffan med Johan Persson och Martin Schibbyes bok 438 dagar. Det är verkligen högtid att få läsa en bok istället för handlingar till ett sammanträde.

Boken har legat en stund på mitt nattduksbord, högst upp i traven. Äntligen dags att grotta ner sig. Vad skulle livet vara om det inte fanns böcker? Det känns mycket svårt att föreställa sig. Ena dagen en riktigt spännande deckare, en annan dag en biografi eller faktabok. Att kunna läsa, fröjdas över författare som har ordet i sin makt och förmågan att skriva så både tid och rum försvinner, underbart helt enkelt.

Att ta del av Martin och Johans bok och deras berättelse och upplevelser i Somalia och Etiopien är gripande. Deras hemska upplever i samband med gripandet i Ogaden, när deras plan går helt åt pipan; det känns både overkligt och svårt att ta in mitt i alla julförberedelser hemma i Sverige. Modiga människor som får utstå våld, tortyr och terror för att de inte går i diktaturens ledband. Här hemma en helt annan värld, ett helt annat universum känns det som.

Det går verkligen att känna hur det är att kastas mellan hopp och förtvivlan när de hamnar i fängelse, anklagade för terrorism. Vad det betyder att ha nära och kära hemma som kämpar för ens frihet, att lyssna på Club 8 och Love in December "Don't worry, I will be there for you".

Lyckligtvis kom de hem båda två och har kunnat skriva sin bok. Fortfarande pågår förtrycket av civila i Etiopien, Somalia och många många fler länder. Brott mot mänskliga rättigheter begås ständigt och ett liv i fred och frihet är en dröm för miljontals människor.

Jag är glad att vi tar emot människor i Sverige som flyr från krig och terror. Vi har haft fred i flera hundra år och många vill komma till oss för att bygga en ny framtid.

När min son Tomas skriver på sin blogg om fördomar och främlingsfientlighet blir jag glad.http://semigblismal.blogspot.se/2013/12/stoppa-de-kriminella-invandrarna-redan.html "Vi måste sluta kategorisera människor efter färg, form, ursprung, läggning, religion och kultur med mera och börja se på människor för vad de är, nämligen: Människor.

Vi måste öppna våra sinnen och välkomna mångfalden, utan den blir ärligt talat vårt land ganska kallt, grått, väldigt tråkigt och långt i från lagom."

Julens budskap handlar om glädje och frid. Det önskar jag alla, och att det skulle vara mer fred på vår jord. 

S, FP och MP:s felräkning orsakar skattehöjning i Landstinget

När majoriteten i landstinget (S, FP och MP) presenterade sin budget för nästa år den 20 september hävdade de att vården måste spara 395 miljoner kr om inte skatten höjs. Nu erkänner finanslandstingsrådet Åsa Kullgren (S) att det var "förvirrande" eftersom den riktiga siffran är 245 miljoner. Faktum är att felräkningen (395-245=150 miljoner) motsvarar halva skattehöjningen!

Med de ökade skatteintäkter vi får nästa år plus ökade statsbidrag behövs ingen skattehöjning. Alliansens politik skapar tillväxt och det kommer alla Sveriges kommuner och landsting till del. Att höja skatten med ytterligare 60 öre nästa år innebär Svenskt rekord i skattehöjning för Strängnäs, vilket jag skriver om i dagens Eskilstuna-Kurir.

Majoritetens politik att höja skatten igen (andra gången sedan maktskiftet 2008) känns som politikens 80-tal i repris. Spendera, spendera, spendera. Det är så lätt att göra av med andras pengar. Socialdemokraten Gustav Möller sa något klokt på 1940-talet; "varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket", och jag håller med.

Politiker behöver strama tyglar från kloka tjänstemänn och inga spenderbyxor!

I mars i år  presenterade McKinsey sin konsultrapport för landstingsledningen och de visade att det finns sex förbättringsområden att arbeta med i landstinget framöver. Det handlar om  200- 300 miljoner kr som kan hämtas hem genom bättre processer, upphandlingar, labkostnader, läkemedel, kömiljardspengar mm. Nu är faran stor att det viktiga arbetet inte blir av när majoriteten höjer skatten igen.

När miljonrullningen sätts igång och politikerna säger att "nu har vi en god ekonomi", "inga bespringar behövs", kan verkligheten komma ikapp redan 2015. Då kommer vi förmodligen vara tillbaka på ruta ett. Kostnaderna skenar igen och beslut om stora bespringar måste genomföras få att få ordning på ekonomin. Hur kul blir det då för de politiker som inte ser skattehöjning som det enda botemedlet för att ordna upp ekonomin i landstinget??? Tungt.

Skattehöjarpolitiker är en dyr histora för den lilla människan. Hur ska vi kunna stoppa slöseriet redan nu?

Du vet väl om att du är värdefull

Ingen människa är en ö. Så lyder rubriken på Hanne Kjöllers artikel under signerat i dagens DN. Det gjorde mig gott att få läsa hennes artikel. Hon beskriver på ett tydligt och enkelt sätt vad som kan hända när det offentliga kliver över den gräns där vi som medmänniskor istället kan hjälpa varandra.

Varje dag händer det saker som bevisar hur mycket det betyder att vi lever tillsammans på den här planeten. Det kan vara någon som är stressad och behöver gå före i matkön. Det kan vara någon som behöver hjälp med barnvagnen och bära in i bussen eller upp för trappan. Om någon ramlar och då fråga "Hur gick det?"

Jag tror alla känner igen sig. Givetvis kan vi välja att vända ryggen till och inte bry oss, envist hålla fast i den överfyllda matvagnen när någon står bakom med en liter mjölk i handen, eller snabbt rusa förbi om någon ramlar och slår sig. Men den som rusar vidare får inte uppleva hur mycket det värmer i hjärteroten att få ett tacksamt leende tillbaka av sin medmänniska.

Samhället är fullt av vardagshjältar. De som vårdar sina anhöriga hemma istället för att anlita det offentliga, alla de som tar hand om sina barnbarn när det kör ihop sig med jobb och dagis. Alla idrottsledare som i ur och skur ställer upp för våra telningar, ja listan kan göras hur lång som helst.
Ska det offentliga ta ansvar för allt detta? Svar nej och skälet till det formulerar Hanne Kjöller så träffsäkert:

"Men det är också fel därför att det utmanar skattemoralen. För att det fräter sönder det kitt mellan människor som är en förutsättning för ett gott, varmt samhälle. Att vara människa är att vara beroende av andra. Att ibland hjälpa, ibland hjälpas. Inte att aldrig behöva någon annan", slut citat.


Vi kristdemokrater kallar det samhällsgemenskap.

Demokrati på maktens villkor?

Den 27 mars skrev Eskilstuna-Kuriren om ett brev skickat till landstingsledningen från Eva-Lena Syrén, kirurg på Mälarsjukhuset. Ett rop på hjälp.

Det är en i raden publicerade artiklar om det krisartade läget på kirurgen i Eskilstuna. Efter att ha läst brevet mejlade jag Eva-Lena Syrén och frågade om jag kunde få gå med henne ett jourpass. ”Självklart går det bra”, var svaret.Vi bokade in måndagen den 3 april och vi skulle träffas på kirurgernas morgonmöte 07.45.

Jag såg verkligen fram mot besöket och berättade stolt för några av mina kollegor i oppositionen om mitt besök. På fredagen den 30 mars blir jag uppringd av verksamhetschefen. Hon meddelar att besöket är inställt. Jag blev verkligen besviken.

Är det något som är intressant med att vara politiker så är det möjligheten att få komma ut i ”verkligheten”. Dels är det mycket uppskattat av personalen, dels ger det så otroligt mycket att få träffa alla duktiga och engagerade medarbetare. För det mesta handlar den politiska vardagen om att delta på olika sammanträden, läsa in handlingar och sätta sig in i ärenden.
För att kunna fatta bra beslut och förstå vad det är vi är satta att leda och ta ansvar för är det ovärderligt, för att inte säga nödvändigt, att göra besök i våra olika verksamheter.

Vi bestämde ändå att träffas den avtalade dagen och under en timme på eftermiddagen fick jag ta del av hennes berättelse.

Igår när vi hade sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott fick jag veta att majoriteten har för avsikt att ta fram en studiebesökspolicy på förekommen anledning. Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Thomas af Bjur använde ord som att jag ”stolpat in i verksamheten” och inte respekterat deras beslut om att inställa besöket.

Ursäkta, men jag är inte intresserad av att komma på välregisserade studiebesök, särskilt inte efter alla larmrapporter. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och kunna dra mina egna slutsatser. Jag började mitt första jobb i vården 1975 och är intresserad av vad som händer och sker ute på golvet. Menar majoriteten att jag ska sluta bry mig om det nu? Ska det vara slut med det nu? I så fall blir visionen om ”Det öppna landstinget” inget mer än en parodi.

Stolpe ut för majoriteten i landstinget.

Jörgen Danielsson får ensam ta skulden

Dagens nyhet och det senaste när det gäller arvodeshärvan i Landstinget Sörmland är att åklagaren Jonas Strömberg beslutat väcka åtal mot Jörgen Danielsson.

Den 26 augusti 2008 valdes "Den nya majoriteten" i landstinget. FP och MP valde att hoppa av den majoritet som de ingick i den 13 juni tidigare samma år. Den dagen glömmer jag aldrig. Chocken och besvikelsen var stor hos mig men den som upplevde sveket som störst var nog Ann Berglund. Hon tillsammans med Marco Venegas valde att bilda majoritet med Alliansen och MP hösten 2006, eller för att vara exakt, söndagen den 5 november 2006.

Förhandlingarna var klara mellan S och V och den kvällen skulle V ha sitt nomineringsmöte. Så blev det inte. Jörgen Danielsson fick ett telefonsamtal från Gustaf Wachtmeister vid 17-tiden att han bildat majoritet tillsammans med FP, C, KD, MP och två vänsterpartister, Ann Berglund och Marco Venegas.
Det telefonsamtalet glömmer nog inte heller Jörgen Danielsson. Jag tror att när chockvågorna hade lagt sig inom S-leden bestämde man sig för att göra allt som stod i deras makt, med alla till buds stående medel, spräcka vår majoritet.

Vi vet att de lyckades.

Den som nu ensam får stå i skottgluggen är Jörgen Danielsson. Priset blev mycket högt för honom. Var finns nu alla dem som drev på och backade upp honom till 100 procent? Fanns det ingen i kretsen omkring honom som hade kunskap om var de lagliga gränserna gick? Om nu kunskap fanns men ingen satte stopp så undrar jag; Skulle den förlorade makten återtas till vilket pris som helst?

Troligtvis kommer vi aldrig att få veta hela sanningen i detta smutsiga spel om makten. Men nu har verkligheten kommit ikapp. Rättsväsendets kvarnar har nu satts igång och vi vet inte hur det kommer att sluta.
Vi kan konstatera att de som var med runt Danielsson då, fortfarande sitter vid makten.
Margit Urtegård skriver i sin blogg om skattepengar som blev till silverpengar.
Något som alla politiker borde ha med sig varje dag och tänka på är att sanningen alltid kommer fram. Ärlighet varar längst som det heter. Bär Jörgen Danielsson ensam ansvaret, eller?

Läkare är inte utbytbara

Landstinget Sörmland har aldrig tidigare haft så höga kostnader för hyrläkare som vi hade 2011. När länssjukvårdsnämnden fattade beslut om besparingar på sitt sammanträde i juni skulle hyrläkarkostnaderna halveras. Så har det inte blivit. Tvärtom. Kostnaderna ökar och problemen med vakanta läkartjänster kvarstå.

Greger Tidlunds (S) förslag att snabbutbilda sjuksköterskor löser inte problemet. Sjuksköterskor får inte ställa diagnoser, ordinera vård och behandling eller skriva remisser.
Vad ska dessa sjuksköterskor göra? Ska inte sörmlandska patienter få kontakt med läkare i samma utsträckning som patienter i andra landsting?
Nej, det var ett förslag som hör hemma i papperskorgen.

Minskade vårdplatserna motsvarar ett helt sjukhus

När Åsa Kullgren (S), Thomas af Bjur (FP) och Ylva G Karlsson (MP) lämnat över ansvaret och prioriteringarna till hälso-och sjukvårdschefen Jörgen Striem är det några frågor som jag gärna vill ha svar på.

1. När blev det tjänstemännens ansvar att ansvara för "vad" som ska göras för att ekonomin ska gå ihop?

I min värld fattar politiker beslut i en demokratiskt styrd organisation om VAD som skall göras och sedan är det det upp till tjänstemännen att ta ansvar för HUR besluten ska verkställas.

Att abdikera från sitt ansvar och lämnar över till tjänstemän om att verksamheten ska bedrivas till 90 procent är absurt. Inga konsekvensanalyser, inga ekonomiska kalkyler eller risker det skulle innebära att genomföra beslutet.

Vilka patienter ska få beskedet om uppskjuten vård och behandling? Jag kan garantera att om beslutet genomförs så är det patienter med de största behoven som drabbas.
Är det inte behoven som ska styra vården?

Åsa Kullgren (S) skriver på debattplats i dag: "Oppositionen i landstinget har den senaste tiden krävt att landstingsfullmäktige överprövar hälso- och sjukvårdschefen Jörgen Striems verkställighetsbeslut att anpassa verksamheten till den budget som fullmäktige tidigare bestämt. Detta agerande kan tolkas som en misstroendeförklaring mot Striem. Vi från majoriteten vill därför vara tydliga. Jörgen Striem har vårt fulla förtroende". Hela hennes debattartikel är mycket märklig. I stället för att ta ansvar för majoritetens budget och dess konsekvenser det ger på verksamheten börjar Åsa Kullgren debattera huruvida de har förtroende för Jörgen Striem.

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren beskriver detta anmärkningsvärda beteende så här: "Stopp ett tag. Ja, oppositionen vill att beslut med denna tyngd ska fattas av politiker, inte av tjänstemän. Ja, oppositionen ogillar denna osthyvelbesparing och hade nog gärna undanröjt den. Men det är S, MP och FP som har majoritet i landstinget och inget hindrar dem att bekräfta beslutet i fullmäktige. Och det är majoriteten, inte oppositionen, som tar orden misstroendeförklaring mot Striem i sin mun. Det är majoriteten, inte oppositionen, som flyttar fokus från sak till person och gör det hela till en förtroendefråga för hälso- och sjukvårdschefen. Det är majoriteten, inte oppositionen, som med sitt nej till fullmäktigebehandling vägrar ta det fulla ansvaret för stängningen av vårdplatser och vägrar förse Striem med ett oantastligt politiskt mandat".

Det är inte schysst att göra som Åsa Kullgren gör. Hon vägrar ta ansvar för sina egna beslut. Hon lägger över hela ansvaret på en tjänsteman. Det är illa sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Det är inte heller bra när det är rena faktafel i artikeln. Vi har över 700 vårdplatser i länet. Det handlar alltså om mer än 50 i antal. Snarare är det 70 platser det handlar om och det motsvarar nästan hela Kullbergska sjukhuset som har 84 slutenvårdsplatser i dag. Är det ett tjänstemannabeslut att lägga ner vårdplaster motsvarande Kullbergska? Knappast!

Beslut av den här kalibern ska tas av landstingsfullmäktige som har det yttersta ansvaret och där även ansvarsutkrävande kan ske.

Oförmågan att göra prioriteringar kommer att få allvarliga konsekvenser för hela den samlade hälso- och sjukvården i Sörmland. Både patienter och personal kommer att drabbas hårt.

Fantastiska Maud

Jag lyckades inte hålla tårarna tillbaka igår när Maud Olofsson (C) höll sitt Almedalstal. I en orange klänning som matchade perfekt mot blommorna vid talarstoden strålade hon. Gång på gång pratade hon om hur viktigt det var för henne att vara sann mot sig själv och sina värderingar.

När hon berättade om sin syn på invandrare och invandringspolitiken kom tårarna. Hon berättade om en somalisk kvinna som hon träffat och uppmanat "Kan inte du starta företag?" Ett år senare fick han veta att kvinnan gjort som hon sagt och nu hade hon 15 anställda! Jag gillar verkligen sådana solskenshistorier.

Hon ville att vi alla skulle använda positiva begrepp om invandring; Framgång, Entreprenörskap, Idogt arbete och Gemenskap. Hon var tydlig med att invandrarna bär välfärden, att det var dags att vända på prespektiven. Det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken, sa hon och fick en av kvällens starkaste applåder från publiken.

Utan Maud hade vi inte haft en Allians. De första trevande stegen togs just i Almedalen 2004. Badtunnan i Högfors två år senare blev historisk, där skrev partierna på en överenskommelse om en Allians; en Allians för ett nytt Sverige.

Tio år som partiledare och nu lämnar hon över stafettpinnen till nästa generation. Det var ett starkt och känslosamt tal som gick rakt in i hjärtat. Återigen, utan Maud hade vi inte haft en Allians för Sverige. Tack Maud för att du hade en dröm och att du förverkligade den!

Några tankar från Almedalen

Morgonpigg som jag är så var det dags för en morgonpromenad idag. Målet var den botaniska trädgården. Jag gjorde halt på ett fik för att inmundiga en fräsch frukost i lugn och ro och njuta av lugnet.
Gratisex av Gotlands Allehanda var den självklara läsningen. Vandringen genom smala gränder som prunkar av hängrosor är en upplevelse i sig. Det känns som om jag är i ett annat land i en annan tid. Helt underbart!
Igår kväll var jag, Margit Urtegård, Christina Blom Andersson och ett gäng liberaler på Hotell Wisby och åt tapas och ett glas rött.
Några i gänget är erfarna "almedalingar" och vi pratar givetvis politik.
Vi tycker att Jan Björklund höll ett bra tal. Han var tydlig och ideologisk vilket var bra efter Fredrik Rheinfeldt ganska tråkiga tal.

Det vi däremot lagt märke till är den totala dominansen av män. Män som talar, män som moderatorer, män och åter män. Det skulle vara intressant och djupdyka i seminariefloran och få fakta på den känsla vi har. Vem kan göra det?

I år har inte Gudrun Schyman bränt några pengar och inget särkskilt har hänt som skapat rubriker. Men veckan är inte slut än så vi får väl se vad som händer.

När jag kom fram till den botaniska trädgården var det verkligen värt promenaden. Vilken oas! Vilka fantastiska rosor! Jag bara gick runt och doftade, tog foton och kunde se hur mina egna rosor kommer att se ut när de växt till sig.
Chambor De Montebello, Alba, Mme Boll...

På plats i Almedalen

Vilken känsla att mötas av vimlande politiker, ett Visby i full sommar och blomsterprakt. Atmosfären är helt magisk; mysiga uteserveringar i en fantastisk medeltida miljö.
Jag kan inte låta bli att dofta på de fantastiska klängrosorna och beundra stockrosor och lavendel som förskönar de redan vackra stenhusen i staden.

Jag har precis varit på ett seminarium om de glömda barnen. Vart femte barn växer upp i dysfunktionella familjer. Nu måste vi ta gemensamma tag för att se dessa barn och ge dem det extra stöd de behöver för att de inte ska hamna i utanförska.

Just nu sitter jag och bloggar på H12 och lyssnar på EbbaBusch (KD).

Över en kopp kaffe på Islamiskt centrum i Nyköping

Sadim Hassen och jag
I fredags var jag och min politiska sekreterare Peter Soilander på besök på Islamiskt centrum i Nyköping. Vi har bestämt oss för att skapa goda relationer och därför bestämde vi oss för att besöka en av samlingspunkterna för muslimer i Nyköping. Att träffas och umgås över en kopp kaffe är så befriande enkelt. Det tar bara några minuter att upptäcka hur lika vi tänker om livet i allmänhet och betydelsen av att mötas i synnerhet.

Sadim Hassan, muslim och politiker för MP i samma nämnd som jag, ordnade så vi kunde göra ett besök. När vi träffades på Åsa Folkögskola på ett sammanträde, berättade jag för honom att jag gärna ville besöka en moské eller liknande i Nyköping. Det bästa sättet att bota fördomar är kunskap. Hur många fördomar finns det inte om Kristdemokrater eller muslimer??

Sedan bombattentatet i Stockholm i december 2010 är det viktigt att vi inte generaliserar och tror att alla muslimer är terrorister. Extremism och fanatism är något som vi alla bör se upp för, oavsett om det gäller religion eller politik. Fanatism är inget nytt.

"Fanatism är äldre än islam, äldre än kristendomen, äldre än judendomen, äldre än någon stat eller regering eller politiskt system, äldre än någon ideologi eller religion i världen. Fanatism är tyvärr en ständigt närvarade beståndsdel i den mänsliga naturen; en ond gen, om man så vill". (Amos Oz, Hur man botar en fanatiker,2002)

Efter besöket kändes det så bra. Det finns hopp! Både jag, Peter och Sadim var överens om att det är så viktigt att bara träffas och samtala. Vi har ett gemensamt ansvar att bryta ner murar, minska fördomar och arbeta för det goda. Att bry sig om varandra och arbeta för goda relationer mellan människor.

Det borde gå bra för KD

Kristdemokraterna ligger ovanför riksdagsspärren i United Minds mätning. Visserligen är vi bland de seriösaste partierna i riksdagen, men uppenbarligen bland de tråkigaste som hållit på sedan 1964 med att stabilt ligga under eller ovanför riksdagsspärren. Det skulle vara skönt att få ligga ovanför tio procent.

På interna möten med KD brukar vi säga att de flesta människor är innerst inne kristdemokrater och att 25 procent håller med våra värderingar. Tyvärr visar sig detta inte i opinionsmätningar.

Spänningen stiger
Det ska bli spännande att se hur socialdemokraterna tar sig ur krisen med en modernare profil än den de har idag. Då tror jag också att de kan utmana moderaterna på allvar. Moderaterna kan nog inte luta sig tillbaka och tro att det kommer bli en Eriksgata till 2014. De kanske har nått sina högsta nivåer den här mandatperioden. 35 procent är väldigt mycket.

Orättvisa
Om socialdemokraterna reser sig så återstår frågan att på ett framgångsrikt sätt bemöta sverigedemokraterna, som stjälper många invandrares möjlighet till integration. Det där med sverigedemokraterna – är det inte väl orättvist? KD borde ha fler röster för att de är seriösa, men det kanske inte alltid går hem bland väljarna.

Retorik och smidighet
SD är otroligt skickliga och går hem i stugorna. Nu får de känna på vad vi kristdemokrater fått känna av från media. En tid då vi ansågs vara kristen höger, homofober, abortmotståndare, ett gäng glada Knutbyentusiaster – inget kan väl vara mer fel? Ändå skiljer det så väldigt mycket åt mellan oss. Det måste erkännas att Jimmy Åkessons retorik imponerar i partiledardebatterna. Med det är inte sagt att jag står bakom SD:s politik.

Det här är några tankar från skrivbordet som startade med 25 minusgrader i Mariefred.

Bloggar: Peter S och Peter H

Med kampvilja i blodet

Under förra mandatperioden hade vi ett mentorprogram i landstinget Sörmland. Nya ledamöter fick välja välja en mentor och jag fick förtroendet att vägleda en nybliven politiker från Strängnäs kommun. Programmet var upplagt av seminarier och av enskilda träffar mellan mentor och adept.

Vid ett seminarierna var Göran Persson inbjuden som föredragshållare. Seminariet gick av stapeln på Solbacka konferens en måndagskväll hösten 2007. Det var en positiv upplevelse att få lyssna på honom och få ta del av hans erfarenheter. Bland annat att han tidigt i sin politiska karriär bestämde sig för att inte satsa på landstingspolitiken. Motivet var enkelt: Det är alldeles för svårt med landstingspolitik.

Inget är omöjligt
Efter att ha varit engagerad i landstingspolitiken sedan 2002 är jag delvis beredd att hålla med. Det är verkligen svårt, men inget som avskräcker mig. Jag är en uthållig undersköterska med finskt kampvilja i blodet. ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”, var något som Gunde Svan myntade. Jag håller med.

Men, vem kan styra sjukvården? Det finns ett antal utredningar om detta outsinliga ämne där förslagen är många. Själv tror jag att goda relationer är en viktig grund att bygga på, men även förslag som lämnar gamla hjulspår. Här tänker jag på två huvudmän för Kullbergska sjukhuset. Det är dags att både landstinget och kommunen tar ett gemensamt ansvar för verksamheten.

Vinna och spara
Göran Persson är uppväxt i Vingåker och var kommunalråd i Katrineholm innan han blev skolminister. Han vet givetvis vad han talar om. Vem vinner val på att lägga ner sjukvård, var hans ständiga kommentar.

Under det här året ska sjukvården spara minst 85 miljoner om det ska gå ihop. Vi har tre sjukhus i länet förutom Karsuddens regionsjukhus. Hur ska landstinget i Sörmland klara av ett så stort sparbeting? Sjukvården har ständigt kämpat med sin ekonomi, glappet mellan behov och resurser är inget nytt.

Skenande kostnader
När jag var ordförande för hälso- och sjukvården skenade kostnaderna. För varje månadsrapport växte underskottet. Jag lade ner mycket tid för att få vi skulle få kontroll på kostnaderna. Utomlänsvården var den kostnad som ökade lavinartat och vi var tvungna att vidta åtgärder. Kullbergska sjukhuset stod i fokus under hösten 2007. Förslaget från tjänstemännen var att vi skulle lägga ner intensivvården och narkosjouren. Vi tvingades backa på förslaget.

Som de flesta sörmlänningarna känner till lyckades vi till vår stora sorg inte heller hålla ihop vår majoritet. Onsdagen den 18 juni 2008 kl 9.00 meddelar Anders Bjurström (FP) och Ylva G Karlsson (MP) att de hoppar av vår majoritet vid vår inbokade arbetsdag. Det var mycket känslor i rummet. Brytningen var ett faktum.

Historien
Resultatet är två kollapsade majoriteter under två mandatperioder efter varandra. Tidigare socialdemokratiska majoriteten 2004 och nu vår regnbågskoalition. Tilliten oss tidigare majoritetskollegor emellan försvann på ett ögonblick.

Resten är historia.

Knäckfrågan
Kommer Kullbergska sjukhuset vara avgörande knäckfrågan för nuvarande ledda S-majoriteten? Nej, jag tror faktiskt inte det. Två starka politiker i den nuvarande majoriteten kommer nog att vara garanten för detta. Ewa Kallhammar (FP) och Monica Johansson (S). De vet att de inte vinner val på hemmaplan om Kullbergska hamnar i stöpsleven. Ändå kvarstår utmaningen att spara i vården, eller får vi en skattehöjning även den här mandatperioden?

Samlade krafter
Min erfarenhet säger att det behövs samlade krafter för att klara av landstingets uppsatta mål. Jag tror att alla berörda partier behöver delta på bred front för allas vår trovärdighet. Det går om vi har sörmlänningarnas bästa för ögonen och inte enbart det egna partiintresset, den egna vinningen och makten.

Ett parti med stort hjärta

Att läsa den senaste Sifo-mätningen där vi och S står som de stora förlorarna känns faktiskt jobbigt. SD och M vinner väljarnas förtroende och sitter i vinnarhålet. Hur är det möjligt?
M har gått mot mitten och SD gillar inte invandring och muslimer. Sammanfattningsvis vill väljarna ha en mittenpolitik och Nya Moderaterna har lyckats med att marknadsföra sig som det nya arbetarpartiet och vinner väljare från S.
SD tycker att de etablerade partierna inte bryr sig om invandrares situation i Sverige så deras lösning på problemet är att stoppa invandringen. Enkel retotrik? Ja, men den går hem i stugorna och de får 7,2 procent i mätningen.

I mitt parti har vi alltid strävat efter att ta ansvar och "sitta still i båten". Regeringsåren 91-94 där vi inte bara kom in i riksdagen med eget stöd utan dessutom hamnade i regeringen var verkligen tuffa. Kanske är det vårt stora dilemma?
Vi vill vara snälla och det näst intill självutplåning.

Hur kunde vi sitta still i båten när det ena sjukförsäkringsfallet efter det andra rullades upp under valrörelsens slutspurt? Varför slog vi inte näven i bordet och sa:"Nu får det vara nog"?
Vi som står på de svagas sida måste visa mod. Det ska sitta i ryggmärgen. Det handlar om trovärdighet. Nu sumpade vi den chansen att visa vårt stora hjärta.

Vi pratar inte bara jobb och skattenivåer, vi pratar värderingar och om ett medmänskligare Sverige. Ett samhälle där alla ska kunna ta plats och förverkliga sina drömmar. Oavsett ålder, kön, religion, etnicitet, sjuk eller frisk.

Nu har vi en lång väg att gå. Framtidsgruppens rapport och Acko Ankarberg som vår nya partisekreterare känns verkligen rätt. Vi har tillsammans ett hästjobb framför oss och vi har börjat ta viktiga steg på den resan.

Som PJ Anders Linder skriver i sin analys: "Kristdemokraterna behöver göra upp med sin lika innerliga som förlamande önskan att bli omtyckta av alla, och man måste visa större självförtroende och mod att sticka ut". Allas vän, ingens vän.

Nu är det dags att ta strid och visa mod för ett mänskligare Sverige och formulera det i tydliga politiska förslag. Vi har allt att vinna och absolut ingenting att förlora.

Låt aldrig hoppet försvinna

Äntligen en liten lugn morgonstund vid köksbordet. Till kaffet har jag läst gårdagens Expressen och Aftonblad. Det frossas friskt omkring lördagens bombattentat och Taimor Abdulwahab. Vem var han? Hur kunde det här hända? I Sverige? Hur blir det nu med vårt öppna demoratiska samhälle?
Söndagens samtal från min äldsta son Christer gör att frågorna känns angelägna. Händelsen kunde ha drabbat mig och min familj; Han och hans fru Elin var bara 200- 250 m från händelsernas centrum. Barnen var hemma hos lillebror med familj. De hade en lördagkväll tillsammans och var på väg till Aqvavit vid Norra Bantorget.
Tack och lov så gick inte som attentatet tydligen var planerat.

Peder Kadhammars krönika "Demokrati är bästa försvar" känns trösterik. Han skriver:
"Det effektivaste försvaret mot självmodsbombare och separatistiska mördare, mot så kallade vänsterradikala grupper som tillgriper "direktaktion" och skjutgalna högerextremister är: Fundgerande dagis, systematiskt arbete mot mobbning, närvarande vuxna, ett samhälle som är öppet för diskussion och där politiska motståndare visar respekt för varandra".

Det låter trösterikt! Vi har ett viktigt uppdrag som förtroendevalda. Låt oss samla våra gemensamma goda krafter för att upprätthålla vår öppna demokratiska Sverige.

Nu tänder jag ett ljus och låter det brinna. Det är mörkt nu men det blir ljusare om vi tror på det goda och inte ger upp.

">

Nu är jag personvald!

Idag har det äntligen blivit färdigräknat i landstingsvalet! När alla listor är räknade så har jag blivit personvald!
Det blev sammanlagt 525 kryss i länet och i min valkrets (3) så blev det 199 kryss och 12,31 procent av rösterna!Jag är jätteglad och tack så otroligt mycket till er alla som har kryssat mig! TACK för förtroendet!

Vi badar i pengar men har inte vårdplatser!

Vi har fått en halv miljard mer i landstingskassan men har vi fått mer vård? Svaret är nej!
Köerna växer, vi har överbeläggningar varje dag. Patienter får ligga i korridorer och vänta på en vårdplats.
Väntetiderna på akuten är långa. Vad har Åsa Kullgren (S) att skryta om?
Fixat ekonomin? Självklart svarar hon ja på den frågan men hälso- och sjukvården går med stora underskott.
2008 med 106 miljoner och i år med beräknat 109 miljoner. Det blir sammanlagt mer än 200 miljoner!
Utan Göran Hägglunds kömiljard hade den siffran varit ännu sämre.
Att höra Mona Sahlin säga att dem ger vård efter behov, vad lever hon i för verklighet??
Hon kan väl komma till Nyköping eller Eskilstuna och se hur våra patienter och personal har det!
En röst på Kristdemokaterna den 19 september blir en röst för en mänskligare vård!

Våra vallöften i landstingsvalet!

Igår hade vi presskonferens om våra vallöften inför kommande mandatperiod. Så här ser vårt pressmeddelande ut:

En tryggare och mänskligare hälso- och sjukvård!

- ”En röst på Kristdemokraterna i landstingsvalet är en röst för en tryggare och mänskligare hälso- och sjukvård” säger Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD), i samband med att hon presenterade Kristdemokraternas viktigaste valfrågor.

Med utgångspunkt från Kristdemokraternas grundidé att alla människor har ett unikt och okränkbart värde kommer partiet att prioritera följande områden den kommande mandatperioden:

• Arvodesröran i landstinget. Tydliga regler för arvoden och ersättningar. Vi vill införa etiska regler för förtroendevalda i landstinget. Vi vill också införa en nolltolerans mot alkohol för skattepengar vid möten och konferenser. Försiktighetsprincipens ska gälla vid konferenser och politiska möten, så att de förtroendevalda ska kunna vara goda föredömen i organisationen. Fusk ska alltid polisanmälas!

• Tillgänglighet och valfrihet. Det ska vara en självklarhet att få vård i tid. För att känna trygghet ska vården vara tillgänglig och om man blir sjuk ska man kunna välja var man vill få vård och av vem. Valfriheten ska finnas för alla. Vi behöver fler privata vårdgivare i Sörmland!

• Vårdplatsgaranti. De ofta förekommande överbeläggningarna är ett hot mot patientsäkerheten och innebär en kraftigt försämrad arbetsmiljö för vårdpersonalen. Vi vill införa en vårdplatsgaranti för att skapa en tillgänglig vård. Det behövs fler vårdplatser i första hand på Nyköpings lasarett och på Mälarsjukhuset.

• En vård utan vårdskador! Vi måste minska vårdskadorna och onödigt lidande i vården. Idag drabbas ungefär var tionde patient av någon form av vårdskada. Det handlar om infektioner, remisser som kommer bort och felbehandlingar m.m.

• Utveckla vården av svårt sjuka barn. Det behövs ett barnhospice för de svårast sjuka barnen. Dessutom är det dags att landstinget tecknar avtal med utförare av av alternativa behandlingsmetoder inom barnhabiliteringen.

• Rätt till heltidsanställning! Alla ska anställas på heltid i landstinget Sörmland, med rätt till flexibel tjänstgöringsgrad. Så sent som i juni -10 yrkade vi detta, men det avslogs av den (S)-ledda majoriteten.

En ny slogan i (V)alrörelsen!

Lars Ohly gav raka besked till väljarna. Får han betämma blir det en tvångsdelad föräldraförsäkring under nästa mandatperiod. På en direkt fråga om hur ammande mammor ska göra så föreslår han att det går bra att använda bröstpump om man har slut på sin föräldraledighet efter sju månader.

Ropen skalla - bröstpump åt alla! är rubriken på Peter Wolodarskis artikel i dagens DN om Lars Ohlys förslag om bröstpump till mammor som ammar. Så här skriver Peter Wolodarski i artikeln:
"I en välkänd tv-intervju inför valet 1966 fick statsminister Tage Erlander frågan vilket råd han ger ett ungt par som vill gifta sig men inte har någonstans att bo. ”Dom får ju ställa sig i bostadskön, givetvis”, svarade en ställd Erlander.
Svaret var förödande för Social­demokraterna och bidrog till att partiet gjorde ett av sina sämsta valresultat samma år.
I genren ”minnesvärda råd från politiker” bjöd Vänsterpartiledaren Lars Ohly på ännu ett när han intervjuades i SVT på söndagskvällen."", slut citat.

Jag håller med Wolodarski; Lars Ohlys uttalande lär nog hamna i samma genre! Kommer det även att påverka rödgrönas chanser positivt eller negativt?
Efter kvällens intervju tror jag det senare...
Kanske det kommer ett förslag från V om bröstpumpsbidrag om de beslutar om tvångsdelning av föräldraförsäkringen?
Den stora skillnaden mellan blått och rött är gränsen för vad politiken ska lägga sig i, det skriver Tokmoderaten. Jag håller med!

PS. Läs gärna Wolodarskis läsvärda ledare från igår! DS

Ohlys tur ikväll

Dorsins valvisa om Ohly finns redan på svt/play. Självklart handlar den om hans ideal, att hans barn valt privatskola och att han bor i bostadsrätt.
Lyssna och få dig ett skratt men bara en liten stund, han kan ju faktiskt bli minister om de rödgröna vinner valet.
Han har ju opererat sitt knä privat, hur trovärdigt är det? Undrar om han får den frågan ikväll...