Fantastiska Maud

Jag lyckades inte hålla tårarna tillbaka igår när Maud Olofsson (C) höll sitt Almedalstal. I en orange klänning som matchade perfekt mot blommorna vid talarstoden strålade hon. Gång på gång pratade hon om hur viktigt det var för henne att vara sann mot sig själv och sina värderingar.

När hon berättade om sin syn på invandrare och invandringspolitiken kom tårarna. Hon berättade om en somalisk kvinna som hon träffat och uppmanat "Kan inte du starta företag?" Ett år senare fick han veta att kvinnan gjort som hon sagt och nu hade hon 15 anställda! Jag gillar verkligen sådana solskenshistorier.

Hon ville att vi alla skulle använda positiva begrepp om invandring; Framgång, Entreprenörskap, Idogt arbete och Gemenskap. Hon var tydlig med att invandrarna bär välfärden, att det var dags att vända på prespektiven. Det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken, sa hon och fick en av kvällens starkaste applåder från publiken.

Utan Maud hade vi inte haft en Allians. De första trevande stegen togs just i Almedalen 2004. Badtunnan i Högfors två år senare blev historisk, där skrev partierna på en överenskommelse om en Allians; en Allians för ett nytt Sverige.

Tio år som partiledare och nu lämnar hon över stafettpinnen till nästa generation. Det var ett starkt och känslosamt tal som gick rakt in i hjärtat. Återigen, utan Maud hade vi inte haft en Allians för Sverige. Tack Maud för att du hade en dröm och att du förverkligade den!

Några tankar från Almedalen

Morgonpigg som jag är så var det dags för en morgonpromenad idag. Målet var den botaniska trädgården. Jag gjorde halt på ett fik för att inmundiga en fräsch frukost i lugn och ro och njuta av lugnet.
Gratisex av Gotlands Allehanda var den självklara läsningen. Vandringen genom smala gränder som prunkar av hängrosor är en upplevelse i sig. Det känns som om jag är i ett annat land i en annan tid. Helt underbart!
Igår kväll var jag, Margit Urtegård, Christina Blom Andersson och ett gäng liberaler på Hotell Wisby och åt tapas och ett glas rött.
Några i gänget är erfarna "almedalingar" och vi pratar givetvis politik.
Vi tycker att Jan Björklund höll ett bra tal. Han var tydlig och ideologisk vilket var bra efter Fredrik Rheinfeldt ganska tråkiga tal.

Det vi däremot lagt märke till är den totala dominansen av män. Män som talar, män som moderatorer, män och åter män. Det skulle vara intressant och djupdyka i seminariefloran och få fakta på den känsla vi har. Vem kan göra det?

I år har inte Gudrun Schyman bränt några pengar och inget särkskilt har hänt som skapat rubriker. Men veckan är inte slut än så vi får väl se vad som händer.

När jag kom fram till den botaniska trädgården var det verkligen värt promenaden. Vilken oas! Vilka fantastiska rosor! Jag bara gick runt och doftade, tog foton och kunde se hur mina egna rosor kommer att se ut när de växt till sig.
Chambor De Montebello, Alba, Mme Boll...

På plats i Almedalen

Vilken känsla att mötas av vimlande politiker, ett Visby i full sommar och blomsterprakt. Atmosfären är helt magisk; mysiga uteserveringar i en fantastisk medeltida miljö.
Jag kan inte låta bli att dofta på de fantastiska klängrosorna och beundra stockrosor och lavendel som förskönar de redan vackra stenhusen i staden.

Jag har precis varit på ett seminarium om de glömda barnen. Vart femte barn växer upp i dysfunktionella familjer. Nu måste vi ta gemensamma tag för att se dessa barn och ge dem det extra stöd de behöver för att de inte ska hamna i utanförska.

Just nu sitter jag och bloggar på H12 och lyssnar på EbbaBusch (KD).

Över en kopp kaffe på Islamiskt centrum i Nyköping

Sadim Hassen och jag
I fredags var jag och min politiska sekreterare Peter Soilander på besök på Islamiskt centrum i Nyköping. Vi har bestämt oss för att skapa goda relationer och därför bestämde vi oss för att besöka en av samlingspunkterna för muslimer i Nyköping. Att träffas och umgås över en kopp kaffe är så befriande enkelt. Det tar bara några minuter att upptäcka hur lika vi tänker om livet i allmänhet och betydelsen av att mötas i synnerhet.

Sadim Hassan, muslim och politiker för MP i samma nämnd som jag, ordnade så vi kunde göra ett besök. När vi träffades på Åsa Folkögskola på ett sammanträde, berättade jag för honom att jag gärna ville besöka en moské eller liknande i Nyköping. Det bästa sättet att bota fördomar är kunskap. Hur många fördomar finns det inte om Kristdemokrater eller muslimer??

Sedan bombattentatet i Stockholm i december 2010 är det viktigt att vi inte generaliserar och tror att alla muslimer är terrorister. Extremism och fanatism är något som vi alla bör se upp för, oavsett om det gäller religion eller politik. Fanatism är inget nytt.

"Fanatism är äldre än islam, äldre än kristendomen, äldre än judendomen, äldre än någon stat eller regering eller politiskt system, äldre än någon ideologi eller religion i världen. Fanatism är tyvärr en ständigt närvarade beståndsdel i den mänsliga naturen; en ond gen, om man så vill". (Amos Oz, Hur man botar en fanatiker,2002)

Efter besöket kändes det så bra. Det finns hopp! Både jag, Peter och Sadim var överens om att det är så viktigt att bara träffas och samtala. Vi har ett gemensamt ansvar att bryta ner murar, minska fördomar och arbeta för det goda. Att bry sig om varandra och arbeta för goda relationer mellan människor.

Det borde gå bra för KD

Kristdemokraterna ligger ovanför riksdagsspärren i United Minds mätning. Visserligen är vi bland de seriösaste partierna i riksdagen, men uppenbarligen bland de tråkigaste som hållit på sedan 1964 med att stabilt ligga under eller ovanför riksdagsspärren. Det skulle vara skönt att få ligga ovanför tio procent.

På interna möten med KD brukar vi säga att de flesta människor är innerst inne kristdemokrater och att 25 procent håller med våra värderingar. Tyvärr visar sig detta inte i opinionsmätningar.

Spänningen stiger
Det ska bli spännande att se hur socialdemokraterna tar sig ur krisen med en modernare profil än den de har idag. Då tror jag också att de kan utmana moderaterna på allvar. Moderaterna kan nog inte luta sig tillbaka och tro att det kommer bli en Eriksgata till 2014. De kanske har nått sina högsta nivåer den här mandatperioden. 35 procent är väldigt mycket.

Orättvisa
Om socialdemokraterna reser sig så återstår frågan att på ett framgångsrikt sätt bemöta sverigedemokraterna, som stjälper många invandrares möjlighet till integration. Det där med sverigedemokraterna – är det inte väl orättvist? KD borde ha fler röster för att de är seriösa, men det kanske inte alltid går hem bland väljarna.

Retorik och smidighet
SD är otroligt skickliga och går hem i stugorna. Nu får de känna på vad vi kristdemokrater fått känna av från media. En tid då vi ansågs vara kristen höger, homofober, abortmotståndare, ett gäng glada Knutbyentusiaster – inget kan väl vara mer fel? Ändå skiljer det så väldigt mycket åt mellan oss. Det måste erkännas att Jimmy Åkessons retorik imponerar i partiledardebatterna. Med det är inte sagt att jag står bakom SD:s politik.

Det här är några tankar från skrivbordet som startade med 25 minusgrader i Mariefred.

Bloggar: Peter S och Peter H

Med kampvilja i blodet

Under förra mandatperioden hade vi ett mentorprogram i landstinget Sörmland. Nya ledamöter fick välja välja en mentor och jag fick förtroendet att vägleda en nybliven politiker från Strängnäs kommun. Programmet var upplagt av seminarier och av enskilda träffar mellan mentor och adept.

Vid ett seminarierna var Göran Persson inbjuden som föredragshållare. Seminariet gick av stapeln på Solbacka konferens en måndagskväll hösten 2007. Det var en positiv upplevelse att få lyssna på honom och få ta del av hans erfarenheter. Bland annat att han tidigt i sin politiska karriär bestämde sig för att inte satsa på landstingspolitiken. Motivet var enkelt: Det är alldeles för svårt med landstingspolitik.

Inget är omöjligt
Efter att ha varit engagerad i landstingspolitiken sedan 2002 är jag delvis beredd att hålla med. Det är verkligen svårt, men inget som avskräcker mig. Jag är en uthållig undersköterska med finskt kampvilja i blodet. ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”, var något som Gunde Svan myntade. Jag håller med.

Men, vem kan styra sjukvården? Det finns ett antal utredningar om detta outsinliga ämne där förslagen är många. Själv tror jag att goda relationer är en viktig grund att bygga på, men även förslag som lämnar gamla hjulspår. Här tänker jag på två huvudmän för Kullbergska sjukhuset. Det är dags att både landstinget och kommunen tar ett gemensamt ansvar för verksamheten.

Vinna och spara
Göran Persson är uppväxt i Vingåker och var kommunalråd i Katrineholm innan han blev skolminister. Han vet givetvis vad han talar om. Vem vinner val på att lägga ner sjukvård, var hans ständiga kommentar.

Under det här året ska sjukvården spara minst 85 miljoner om det ska gå ihop. Vi har tre sjukhus i länet förutom Karsuddens regionsjukhus. Hur ska landstinget i Sörmland klara av ett så stort sparbeting? Sjukvården har ständigt kämpat med sin ekonomi, glappet mellan behov och resurser är inget nytt.

Skenande kostnader
När jag var ordförande för hälso- och sjukvården skenade kostnaderna. För varje månadsrapport växte underskottet. Jag lade ner mycket tid för att få vi skulle få kontroll på kostnaderna. Utomlänsvården var den kostnad som ökade lavinartat och vi var tvungna att vidta åtgärder. Kullbergska sjukhuset stod i fokus under hösten 2007. Förslaget från tjänstemännen var att vi skulle lägga ner intensivvården och narkosjouren. Vi tvingades backa på förslaget.

Som de flesta sörmlänningarna känner till lyckades vi till vår stora sorg inte heller hålla ihop vår majoritet. Onsdagen den 18 juni 2008 kl 9.00 meddelar Anders Bjurström (FP) och Ylva G Karlsson (MP) att de hoppar av vår majoritet vid vår inbokade arbetsdag. Det var mycket känslor i rummet. Brytningen var ett faktum.

Historien
Resultatet är två kollapsade majoriteter under två mandatperioder efter varandra. Tidigare socialdemokratiska majoriteten 2004 och nu vår regnbågskoalition. Tilliten oss tidigare majoritetskollegor emellan försvann på ett ögonblick.

Resten är historia.

Knäckfrågan
Kommer Kullbergska sjukhuset vara avgörande knäckfrågan för nuvarande ledda S-majoriteten? Nej, jag tror faktiskt inte det. Två starka politiker i den nuvarande majoriteten kommer nog att vara garanten för detta. Ewa Kallhammar (FP) och Monica Johansson (S). De vet att de inte vinner val på hemmaplan om Kullbergska hamnar i stöpsleven. Ändå kvarstår utmaningen att spara i vården, eller får vi en skattehöjning även den här mandatperioden?

Samlade krafter
Min erfarenhet säger att det behövs samlade krafter för att klara av landstingets uppsatta mål. Jag tror att alla berörda partier behöver delta på bred front för allas vår trovärdighet. Det går om vi har sörmlänningarnas bästa för ögonen och inte enbart det egna partiintresset, den egna vinningen och makten.

Ett parti med stort hjärta

Att läsa den senaste Sifo-mätningen där vi och S står som de stora förlorarna känns faktiskt jobbigt. SD och M vinner väljarnas förtroende och sitter i vinnarhålet. Hur är det möjligt?
M har gått mot mitten och SD gillar inte invandring och muslimer. Sammanfattningsvis vill väljarna ha en mittenpolitik och Nya Moderaterna har lyckats med att marknadsföra sig som det nya arbetarpartiet och vinner väljare från S.
SD tycker att de etablerade partierna inte bryr sig om invandrares situation i Sverige så deras lösning på problemet är att stoppa invandringen. Enkel retotrik? Ja, men den går hem i stugorna och de får 7,2 procent i mätningen.

I mitt parti har vi alltid strävat efter att ta ansvar och "sitta still i båten". Regeringsåren 91-94 där vi inte bara kom in i riksdagen med eget stöd utan dessutom hamnade i regeringen var verkligen tuffa. Kanske är det vårt stora dilemma?
Vi vill vara snälla och det näst intill självutplåning.

Hur kunde vi sitta still i båten när det ena sjukförsäkringsfallet efter det andra rullades upp under valrörelsens slutspurt? Varför slog vi inte näven i bordet och sa:"Nu får det vara nog"?
Vi som står på de svagas sida måste visa mod. Det ska sitta i ryggmärgen. Det handlar om trovärdighet. Nu sumpade vi den chansen att visa vårt stora hjärta.

Vi pratar inte bara jobb och skattenivåer, vi pratar värderingar och om ett medmänskligare Sverige. Ett samhälle där alla ska kunna ta plats och förverkliga sina drömmar. Oavsett ålder, kön, religion, etnicitet, sjuk eller frisk.

Nu har vi en lång väg att gå. Framtidsgruppens rapport och Acko Ankarberg som vår nya partisekreterare känns verkligen rätt. Vi har tillsammans ett hästjobb framför oss och vi har börjat ta viktiga steg på den resan.

Som PJ Anders Linder skriver i sin analys: "Kristdemokraterna behöver göra upp med sin lika innerliga som förlamande önskan att bli omtyckta av alla, och man måste visa större självförtroende och mod att sticka ut". Allas vän, ingens vän.

Nu är det dags att ta strid och visa mod för ett mänskligare Sverige och formulera det i tydliga politiska förslag. Vi har allt att vinna och absolut ingenting att förlora.