Demokrati på maktens villkor?

Den 27 mars skrev Eskilstuna-Kuriren om ett brev skickat till landstingsledningen från Eva-Lena Syrén, kirurg på Mälarsjukhuset. Ett rop på hjälp.

Det är en i raden publicerade artiklar om det krisartade läget på kirurgen i Eskilstuna. Efter att ha läst brevet mejlade jag Eva-Lena Syrén och frågade om jag kunde få gå med henne ett jourpass. ”Självklart går det bra”, var svaret.Vi bokade in måndagen den 3 april och vi skulle träffas på kirurgernas morgonmöte 07.45.

Jag såg verkligen fram mot besöket och berättade stolt för några av mina kollegor i oppositionen om mitt besök. På fredagen den 30 mars blir jag uppringd av verksamhetschefen. Hon meddelar att besöket är inställt. Jag blev verkligen besviken.

Är det något som är intressant med att vara politiker så är det möjligheten att få komma ut i ”verkligheten”. Dels är det mycket uppskattat av personalen, dels ger det så otroligt mycket att få träffa alla duktiga och engagerade medarbetare. För det mesta handlar den politiska vardagen om att delta på olika sammanträden, läsa in handlingar och sätta sig in i ärenden.
För att kunna fatta bra beslut och förstå vad det är vi är satta att leda och ta ansvar för är det ovärderligt, för att inte säga nödvändigt, att göra besök i våra olika verksamheter.

Vi bestämde ändå att träffas den avtalade dagen och under en timme på eftermiddagen fick jag ta del av hennes berättelse.

Igår när vi hade sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott fick jag veta att majoriteten har för avsikt att ta fram en studiebesökspolicy på förekommen anledning. Hälso- och sjukvårdslandstingsrådet Thomas af Bjur använde ord som att jag ”stolpat in i verksamheten” och inte respekterat deras beslut om att inställa besöket.

Ursäkta, men jag är inte intresserad av att komma på välregisserade studiebesök, särskilt inte efter alla larmrapporter. Jag vill bilda mig en egen uppfattning och kunna dra mina egna slutsatser. Jag började mitt första jobb i vården 1975 och är intresserad av vad som händer och sker ute på golvet. Menar majoriteten att jag ska sluta bry mig om det nu? Ska det vara slut med det nu? I så fall blir visionen om ”Det öppna landstinget” inget mer än en parodi.

Stolpe ut för majoriteten i landstinget.

Jörgen Danielsson får ensam ta skulden

Dagens nyhet och det senaste när det gäller arvodeshärvan i Landstinget Sörmland är att åklagaren Jonas Strömberg beslutat väcka åtal mot Jörgen Danielsson.

Den 26 augusti 2008 valdes "Den nya majoriteten" i landstinget. FP och MP valde att hoppa av den majoritet som de ingick i den 13 juni tidigare samma år. Den dagen glömmer jag aldrig. Chocken och besvikelsen var stor hos mig men den som upplevde sveket som störst var nog Ann Berglund. Hon tillsammans med Marco Venegas valde att bilda majoritet med Alliansen och MP hösten 2006, eller för att vara exakt, söndagen den 5 november 2006.

Förhandlingarna var klara mellan S och V och den kvällen skulle V ha sitt nomineringsmöte. Så blev det inte. Jörgen Danielsson fick ett telefonsamtal från Gustaf Wachtmeister vid 17-tiden att han bildat majoritet tillsammans med FP, C, KD, MP och två vänsterpartister, Ann Berglund och Marco Venegas.
Det telefonsamtalet glömmer nog inte heller Jörgen Danielsson. Jag tror att när chockvågorna hade lagt sig inom S-leden bestämde man sig för att göra allt som stod i deras makt, med alla till buds stående medel, spräcka vår majoritet.

Vi vet att de lyckades.

Den som nu ensam får stå i skottgluggen är Jörgen Danielsson. Priset blev mycket högt för honom. Var finns nu alla dem som drev på och backade upp honom till 100 procent? Fanns det ingen i kretsen omkring honom som hade kunskap om var de lagliga gränserna gick? Om nu kunskap fanns men ingen satte stopp så undrar jag; Skulle den förlorade makten återtas till vilket pris som helst?

Troligtvis kommer vi aldrig att få veta hela sanningen i detta smutsiga spel om makten. Men nu har verkligheten kommit ikapp. Rättsväsendets kvarnar har nu satts igång och vi vet inte hur det kommer att sluta.
Vi kan konstatera att de som var med runt Danielsson då, fortfarande sitter vid makten.
Margit Urtegård skriver i sin blogg om skattepengar som blev till silverpengar.
Något som alla politiker borde ha med sig varje dag och tänka på är att sanningen alltid kommer fram. Ärlighet varar längst som det heter. Bär Jörgen Danielsson ensam ansvaret, eller?

Läkare är inte utbytbara

Landstinget Sörmland har aldrig tidigare haft så höga kostnader för hyrläkare som vi hade 2011. När länssjukvårdsnämnden fattade beslut om besparingar på sitt sammanträde i juni skulle hyrläkarkostnaderna halveras. Så har det inte blivit. Tvärtom. Kostnaderna ökar och problemen med vakanta läkartjänster kvarstå.

Greger Tidlunds (S) förslag att snabbutbilda sjuksköterskor löser inte problemet. Sjuksköterskor får inte ställa diagnoser, ordinera vård och behandling eller skriva remisser.
Vad ska dessa sjuksköterskor göra? Ska inte sörmlandska patienter få kontakt med läkare i samma utsträckning som patienter i andra landsting?
Nej, det var ett förslag som hör hemma i papperskorgen.

Minskade vårdplatserna motsvarar ett helt sjukhus

När Åsa Kullgren (S), Thomas af Bjur (FP) och Ylva G Karlsson (MP) lämnat över ansvaret och prioriteringarna till hälso-och sjukvårdschefen Jörgen Striem är det några frågor som jag gärna vill ha svar på.

1. När blev det tjänstemännens ansvar att ansvara för "vad" som ska göras för att ekonomin ska gå ihop?

I min värld fattar politiker beslut i en demokratiskt styrd organisation om VAD som skall göras och sedan är det det upp till tjänstemännen att ta ansvar för HUR besluten ska verkställas.

Att abdikera från sitt ansvar och lämnar över till tjänstemän om att verksamheten ska bedrivas till 90 procent är absurt. Inga konsekvensanalyser, inga ekonomiska kalkyler eller risker det skulle innebära att genomföra beslutet.

Vilka patienter ska få beskedet om uppskjuten vård och behandling? Jag kan garantera att om beslutet genomförs så är det patienter med de största behoven som drabbas.
Är det inte behoven som ska styra vården?

Åsa Kullgren (S) skriver på debattplats i dag: "Oppositionen i landstinget har den senaste tiden krävt att landstingsfullmäktige överprövar hälso- och sjukvårdschefen Jörgen Striems verkställighetsbeslut att anpassa verksamheten till den budget som fullmäktige tidigare bestämt. Detta agerande kan tolkas som en misstroendeförklaring mot Striem. Vi från majoriteten vill därför vara tydliga. Jörgen Striem har vårt fulla förtroende". Hela hennes debattartikel är mycket märklig. I stället för att ta ansvar för majoritetens budget och dess konsekvenser det ger på verksamheten börjar Åsa Kullgren debattera huruvida de har förtroende för Jörgen Striem.

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren beskriver detta anmärkningsvärda beteende så här: "Stopp ett tag. Ja, oppositionen vill att beslut med denna tyngd ska fattas av politiker, inte av tjänstemän. Ja, oppositionen ogillar denna osthyvelbesparing och hade nog gärna undanröjt den. Men det är S, MP och FP som har majoritet i landstinget och inget hindrar dem att bekräfta beslutet i fullmäktige. Och det är majoriteten, inte oppositionen, som tar orden misstroendeförklaring mot Striem i sin mun. Det är majoriteten, inte oppositionen, som flyttar fokus från sak till person och gör det hela till en förtroendefråga för hälso- och sjukvårdschefen. Det är majoriteten, inte oppositionen, som med sitt nej till fullmäktigebehandling vägrar ta det fulla ansvaret för stängningen av vårdplatser och vägrar förse Striem med ett oantastligt politiskt mandat".

Det är inte schysst att göra som Åsa Kullgren gör. Hon vägrar ta ansvar för sina egna beslut. Hon lägger över hela ansvaret på en tjänsteman. Det är illa sett ur ett demokratiskt perspektiv.

Det är inte heller bra när det är rena faktafel i artikeln. Vi har över 700 vårdplatser i länet. Det handlar alltså om mer än 50 i antal. Snarare är det 70 platser det handlar om och det motsvarar nästan hela Kullbergska sjukhuset som har 84 slutenvårdsplatser i dag. Är det ett tjänstemannabeslut att lägga ner vårdplaster motsvarande Kullbergska? Knappast!

Beslut av den här kalibern ska tas av landstingsfullmäktige som har det yttersta ansvaret och där även ansvarsutkrävande kan ske.

Oförmågan att göra prioriteringar kommer att få allvarliga konsekvenser för hela den samlade hälso- och sjukvården i Sörmland. Både patienter och personal kommer att drabbas hårt.

Fantastiska Maud

Jag lyckades inte hålla tårarna tillbaka igår när Maud Olofsson (C) höll sitt Almedalstal. I en orange klänning som matchade perfekt mot blommorna vid talarstoden strålade hon. Gång på gång pratade hon om hur viktigt det var för henne att vara sann mot sig själv och sina värderingar.

När hon berättade om sin syn på invandrare och invandringspolitiken kom tårarna. Hon berättade om en somalisk kvinna som hon träffat och uppmanat "Kan inte du starta företag?" Ett år senare fick han veta att kvinnan gjort som hon sagt och nu hade hon 15 anställda! Jag gillar verkligen sådana solskenshistorier.

Hon ville att vi alla skulle använda positiva begrepp om invandring; Framgång, Entreprenörskap, Idogt arbete och Gemenskap. Hon var tydlig med att invandrarna bär välfärden, att det var dags att vända på prespektiven. Det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken, sa hon och fick en av kvällens starkaste applåder från publiken.

Utan Maud hade vi inte haft en Allians. De första trevande stegen togs just i Almedalen 2004. Badtunnan i Högfors två år senare blev historisk, där skrev partierna på en överenskommelse om en Allians; en Allians för ett nytt Sverige.

Tio år som partiledare och nu lämnar hon över stafettpinnen till nästa generation. Det var ett starkt och känslosamt tal som gick rakt in i hjärtat. Återigen, utan Maud hade vi inte haft en Allians för Sverige. Tack Maud för att du hade en dröm och att du förverkligade den!

Några tankar från Almedalen

Morgonpigg som jag är så var det dags för en morgonpromenad idag. Målet var den botaniska trädgården. Jag gjorde halt på ett fik för att inmundiga en fräsch frukost i lugn och ro och njuta av lugnet.
Gratisex av Gotlands Allehanda var den självklara läsningen. Vandringen genom smala gränder som prunkar av hängrosor är en upplevelse i sig. Det känns som om jag är i ett annat land i en annan tid. Helt underbart!
Igår kväll var jag, Margit Urtegård, Christina Blom Andersson och ett gäng liberaler på Hotell Wisby och åt tapas och ett glas rött.
Några i gänget är erfarna "almedalingar" och vi pratar givetvis politik.
Vi tycker att Jan Björklund höll ett bra tal. Han var tydlig och ideologisk vilket var bra efter Fredrik Rheinfeldt ganska tråkiga tal.

Det vi däremot lagt märke till är den totala dominansen av män. Män som talar, män som moderatorer, män och åter män. Det skulle vara intressant och djupdyka i seminariefloran och få fakta på den känsla vi har. Vem kan göra det?

I år har inte Gudrun Schyman bränt några pengar och inget särkskilt har hänt som skapat rubriker. Men veckan är inte slut än så vi får väl se vad som händer.

När jag kom fram till den botaniska trädgården var det verkligen värt promenaden. Vilken oas! Vilka fantastiska rosor! Jag bara gick runt och doftade, tog foton och kunde se hur mina egna rosor kommer att se ut när de växt till sig.
Chambor De Montebello, Alba, Mme Boll...

På plats i Almedalen

Vilken känsla att mötas av vimlande politiker, ett Visby i full sommar och blomsterprakt. Atmosfären är helt magisk; mysiga uteserveringar i en fantastisk medeltida miljö.
Jag kan inte låta bli att dofta på de fantastiska klängrosorna och beundra stockrosor och lavendel som förskönar de redan vackra stenhusen i staden.

Jag har precis varit på ett seminarium om de glömda barnen. Vart femte barn växer upp i dysfunktionella familjer. Nu måste vi ta gemensamma tag för att se dessa barn och ge dem det extra stöd de behöver för att de inte ska hamna i utanförska.

Just nu sitter jag och bloggar på H12 och lyssnar på EbbaBusch (KD).