Utfrågningen av Mona Sahlin var som om en timme lång teaterföretällning. De märktes så tydligt att hon var mycket förberedd på de frågor som skulle ställas. Det var korta och väl inövade svar. Utan passion och glöd.
Hur står du ut att lyssna på henne, frågar min man som valt att sitta framför datorn istället. Jag förstår honom, men är det valrörelse så är det!
De rödgrönas svaghet är inte bara Mona Sahlin, det är att hon valt att samarbeta med Lars Ohly.
Tänk om hon hade fått en fråga som: "Om du kommer till makten så blir Lars Ohly minister, han är ju trogen de kommunistiska värdena" Har du några kommentarer om det?
Eller: "Lars Ohly blir ju minister om de rödgröna vinner valet. Han gillar inte privat vård. Varför väljer han att operera sitt knä på en privat vårdenhet, tror du?"
"Hur många privata vårdenheter kommer att läggas ner om Lars Ohly blir socialminister"?
Nej, det rödgröna handlar inte bara om Mona, det handlar väldigt mycket om oron över att Lars Ohly i så fall blir minister. Vilken spelar faktiskt inte någon roll, det avskräcker. Jag "hurves" bara vid tanken blotta tanken.
1 kommentar:
mer oroväckande om Hägglund får fortsätta....
Skicka en kommentar