Alla människors lika värde

Ett nytt år känns på något sätt alltid lika spännande. Ett oskrivet blad och funderingar om vad som väntar under året. Det är tur att vi inte vet något om vår morgondag och något om framtiden. Vi kan bara spekulera.
2008 var ett otroligt händelserikt år. Som alla vet blev det majoritetsskifte i landstinget och det tänker jag inte orda om just nu. Höstens finanskris som har satt hela den internationella finansiella sektorn i gungning och även satt alliansregeringen på prov. Presidentval i USA. Ja, listan kan göras lång...
Det som känns tungt just nu, är kriget som pågår i Gaza. Det är så fruktansvärt med krig! Det är alltid oskyldiga människor som får lida. Hur kan det komma sig att Hamas använder kvinnor och barn som mänskliga sköldar i denna konflikt??
Min mamma förlorade sin pappa i andra världskriget. Hon var bara nio år. Mormor blev ensam med fyra flickor. Varenda sommar när jag är i Finland, tar jag upp den lilla lådan jag har med gamla fotografier. Jag kan se morfar, en leende, lycklig, solbränd, ung man på korten. Tänk att jag aldrig fick träffa honom!
Det är alltid lika sorgligt att läsa det sista han skrev, som ligger i samma låda. Ett vykort som han skrev till sin älskade dotter, min moster Marianne, strax innan han blev skjuten. Nu kan jag bara se hans grav på kyrkogården, tillsammans med alla de andra unga männen och pojkarna från Bergö som stupade i kriget. Krig är så grymt och meningslöst.
Just nu lyssnar Fredrik mycket på Michael Jackson. Han tycker att han är cool. I morse satt jag själv och lyssnade på en av mina favoriter av honom, Heal the world. Tänk om vi kunde få en bättre värld och slippa grymma, onödiga krig!