fredag 30 april 2010

Mitt livs första moskébesök!

Igår besökte jag, Margit Urtegård och Sakarias Winberg, vår ombudsman, Sabirinmoskén i Eskilstuna. Vi fick träffa Servat Barzangi och två medlemmar. Det var otroligt intressant att få ta del av deras berättelser och hur situationen ser ut för muslimerna i Eskilstuna.
Upprinnelsen till besöket var en artikel i tidningen Dagen. Jag ville gärna få träffa dem så då tog vi kontakt med Servat Barzangi. På den vägen är det. Jag har skrivit om muslimernas situation i Eskilstuna i en tidigare bloggartikel.

När vi träffades fick vi veta att moskén har blivit utsatt för flera attentat förra året. De berättade också att situationen förvärrats för dem sedan Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons (SD) artikel i höstas!

Det var nyttigt för oss att få träffa dem och få diskutera deras problem. Vi fick givetvis frågan hur Kristdemokraterna ställer sig till Sverigedemokraterna, om vi kan tänka oss ett samarbete med dem om de kommer in i riksdagen. Det kändes skönt att få berätta för dem att vi helt tar avstånd från deras politik och att det är otänkbart för oss som parti att samarbeta med dem!

Under samtalets gång insåg jag; vi kristdemokrater har ett gemensamt problem med Sveriges muslimer, nämligen alla dessa fördomar som finns både om oss och om muslimer i allmänhet. Vi är ett öppet parti för alla och muslimer är precis som vanliga människor, bara det att de har islam som sin tro!
Låt oss försöka göra vad vi kan för att mötas och öka kunskapen om varandra.
Servats bror, som var en av dem vi fick träffa, sa att det finns många muslimer som bloggar. Jag länkar till en blogg jag fick tips om. Det är Svarten, han redovisar en länklista över muslimer som bloggar på svenska. Vad spännande! Kul om vi kan få kontakt via bloggosfären! Kanske kan vi som bloggar underlätta att bygga broar oss emellan?


Jag inser; vi som parti har allt att vinna och inget att förlora. Vi har fler frågor som förenar oss än skiljer oss åt. Vår värdegrund och familjens betydelse för ett tryggt och mänskligt samhälle är bara en av dessa frågor.
Jag vill att vi ska kunna leva sida vid sida med respekt och tillit för varandra. Vi är människor med samma grundläggande behov, så enkelt är det, eller hur?

8 kommentarer:

Svarten sa...

Naturligtvis blev det ett blogginlägg om ditt blogginlägg :-)

Marie-Louise F M sa...

Hej Svarten!
Kul, det måste jag läsa!

Margit Urtegård sa...

Hej Marie-Louise!

Det var spännande samtal vi hade med våre vänner i moskén i går. Att bygga broar är roligt och givande. Det finns inga andra vägar att gå än att bygga broar.

Klem
Margit

Marie-Louise F M sa...

Hej Margit!
Ja, det var verkligen intressant att få träffa dem! Det ger så mycket att få träffa nya människor och få ta del av deras berättelser och erfarenheter.
Hoppas vi kan få träffa och lära känna fler som vi inte får möjlighet i det vardagliga sammanträdesläsahandlingarlivet.
/Marie-louise

Mats Werner sa...

Visst är ömsesidig respekt och tolerans bra.

Svårigheten när det gäller islams "modernisering" - som nog krävs för att jag ska kunna acceptera dess praktisering - är bristen på en organisation. Varje församling är en enhet som gör vad den vill.

Detta kan också vara en styrka! Det finns ingen "påvebroms" mot förändring högst upp.

Jag skulle önska att de svenska islamska församlingarna kunde gå före och börja med två saker som skulle få mina ögon mer positivt inställda:

Låt kvinnor och män be tillsammans i moskén och låt kvinnor och män stå tillsammans vid begravningar.

Det är länge sedan seden med särskilda kvinnobänkar försvann i den svenska kyrkan och det vore oss kristna fjärran att låt kvinnor stå avsides vid en begravning "eftersom de gråter så mycket och därför stör ceremonien" som det stod i en tidning efter en större muslimsk begravning.

Visa att man vill förändring! Gå före!

Sedan kan vi börja gulla med varandra.

Marie-Louise F M sa...

Håller med dig Mats. Ömsesidig respekt och tolerans ska gå hand i hand i ett modernt och demokratiskt samhälle.
/Marie-louise

Marie-Louise F M sa...

Mats!
Jag håller inte med dig när det gäller villkoren. Varför ska vi ställa dem kraven "innan vi kan gulla med varandra"?
Jag kan givetvis inte förstå varför man ska göra skillnad mellan kvinnor och män som du beskriver men vi måste kunna mötas i en dialog och kommunikation.
Det handlar om att bygga broar och inte skyttegravar.
/Marie-Louise

Mats Werner sa...

Ett givande och tagande är alltid en framgångsrik väg när två ska mötas.

Men här är det ju inte direkt något möte, är det?

Vi har en kultur - och för all del en religion - som de människor som levt före oss har kämpat sig till. Inte alltid någon dans på rosor, att få kvinnlig rösträtt, att slippa kvinnobänkar i kyrkorna, att kvinnor fick bli myndiga, kvinnliga präster etc.etc.

Är det något av det som Du vill "ge" när jag vill "ta" muslimska församlingars sedvänja med kvinnor som hålls undan i moskéer och på begravningsplatser? Är det inte något vi faktiskt kan kräva av människor i vår omgivning vare sig de är kristna, judar eller muslimer, att de respekterar kvinnors rätt till likabehandling, kvinnors rätt till sitt eget liv och att få bänka sig var hon vill?

Närma sig och föra samtal är en sak, men för mig handlar det först och främst om värna om landets lagar och att ställa de krav som ett modernt samhälle som vårt kräver, på dem som vill delta i det.

Jag har vänner och bekanta sedan barnsben i många kulturer och jag vet ju att den stenålderssyn på kvinnor som dessa yttringar inom muslimska församlingar, inte alltid omfattas av de medlemmar som församlingarna har. Det gäller att uppmuntra dessa att förstå att en religion, en kyrka, KAN förändras utan att världen går under. Den svenska kyrkan är ett praktexempel.

Låt oss lära ut den synen också till bakåtsträvarna.