Äntligen en liten lugn morgonstund vid köksbordet. Till kaffet har jag läst gårdagens Expressen och Aftonblad. Det frossas friskt omkring lördagens bombattentat och Taimor Abdulwahab. Vem var han? Hur kunde det här hända? I Sverige? Hur blir det nu med vårt öppna demoratiska samhälle?
Söndagens samtal från min äldsta son Christer gör att frågorna känns angelägna. Händelsen kunde ha drabbat mig och min familj; Han och hans fru Elin var bara 200- 250 m från händelsernas centrum. Barnen var hemma hos lillebror med familj. De hade en lördagkväll tillsammans och var på väg till Aqvavit vid Norra Bantorget.
Tack och lov så gick inte som attentatet tydligen var planerat.
Peder Kadhammars krönika "Demokrati är bästa försvar" känns trösterik. Han skriver:
"Det effektivaste försvaret mot självmodsbombare och separatistiska mördare, mot så kallade vänsterradikala grupper som tillgriper "direktaktion" och skjutgalna högerextremister är: Fundgerande dagis, systematiskt arbete mot mobbning, närvarande vuxna, ett samhälle som är öppet för diskussion och där politiska motståndare visar respekt för varandra".
Det låter trösterikt! Vi har ett viktigt uppdrag som förtroendevalda. Låt oss samla våra gemensamma goda krafter för att upprätthålla vår öppna demokratiska Sverige.
Nu tänder jag ett ljus och låter det brinna. Det är mörkt nu men det blir ljusare om vi tror på det goda och inte ger upp.
">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar