Under förra mandatperioden hade vi ett mentorprogram i landstinget Sörmland. Nya ledamöter fick välja välja en mentor och jag fick förtroendet att vägleda en nybliven politiker från Strängnäs kommun. Programmet var upplagt av seminarier och av enskilda träffar mellan mentor och adept.
Vid ett seminarierna var Göran Persson inbjuden som föredragshållare. Seminariet gick av stapeln på Solbacka konferens en måndagskväll hösten 2007. Det var en positiv upplevelse att få lyssna på honom och få ta del av hans erfarenheter. Bland annat att han tidigt i sin politiska karriär bestämde sig för att inte satsa på landstingspolitiken. Motivet var enkelt: Det är alldeles för svårt med landstingspolitik.
Inget är omöjligt
Efter att ha varit engagerad i landstingspolitiken sedan 2002 är jag delvis beredd att hålla med. Det är verkligen svårt, men inget som avskräcker mig. Jag är en uthållig undersköterska med finskt kampvilja i blodet. ”Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid”, var något som Gunde Svan myntade. Jag håller med.
Men, vem kan styra sjukvården? Det finns ett antal utredningar om detta outsinliga ämne där förslagen är många. Själv tror jag att goda relationer är en viktig grund att bygga på, men även förslag som lämnar gamla hjulspår. Här tänker jag på två huvudmän för Kullbergska sjukhuset. Det är dags att både landstinget och kommunen tar ett gemensamt ansvar för verksamheten.
Vinna och spara
Göran Persson är uppväxt i Vingåker och var kommunalråd i Katrineholm innan han blev skolminister. Han vet givetvis vad han talar om. Vem vinner val på att lägga ner sjukvård, var hans ständiga kommentar.
Under det här året ska sjukvården spara minst 85 miljoner om det ska gå ihop. Vi har tre sjukhus i länet förutom Karsuddens regionsjukhus. Hur ska landstinget i Sörmland klara av ett så stort sparbeting? Sjukvården har ständigt kämpat med sin ekonomi, glappet mellan behov och resurser är inget nytt.
Skenande kostnader
När jag var ordförande för hälso- och sjukvården skenade kostnaderna. För varje månadsrapport växte underskottet. Jag lade ner mycket tid för att få vi skulle få kontroll på kostnaderna. Utomlänsvården var den kostnad som ökade lavinartat och vi var tvungna att vidta åtgärder. Kullbergska sjukhuset stod i fokus under hösten 2007. Förslaget från tjänstemännen var att vi skulle lägga ner intensivvården och narkosjouren. Vi tvingades backa på förslaget.
Som de flesta sörmlänningarna känner till lyckades vi till vår stora sorg inte heller hålla ihop vår majoritet. Onsdagen den 18 juni 2008 kl 9.00 meddelar Anders Bjurström (FP) och Ylva G Karlsson (MP) att de hoppar av vår majoritet vid vår inbokade arbetsdag. Det var mycket känslor i rummet. Brytningen var ett faktum.
Historien
Resultatet är två kollapsade majoriteter under två mandatperioder efter varandra. Tidigare socialdemokratiska majoriteten 2004 och nu vår regnbågskoalition. Tilliten oss tidigare majoritetskollegor emellan försvann på ett ögonblick.
Resten är historia.
Knäckfrågan
Kommer Kullbergska sjukhuset vara avgörande knäckfrågan för nuvarande ledda S-majoriteten? Nej, jag tror faktiskt inte det. Två starka politiker i den nuvarande majoriteten kommer nog att vara garanten för detta. Ewa Kallhammar (FP) och Monica Johansson (S). De vet att de inte vinner val på hemmaplan om Kullbergska hamnar i stöpsleven. Ändå kvarstår utmaningen att spara i vården, eller får vi en skattehöjning även den här mandatperioden?
Samlade krafter
Min erfarenhet säger att det behövs samlade krafter för att klara av landstingets uppsatta mål. Jag tror att alla berörda partier behöver delta på bred front för allas vår trovärdighet. Det går om vi har sörmlänningarnas bästa för ögonen och inte enbart det egna partiintresset, den egna vinningen och makten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar