Efter händelsen på Astrid Lindgrens sjukhus har Göran fått kritik för att han inte tagit bollen om översyn och behov av tydliga riktlinjer för vård i livets slutskede. Nu har han tagit bladet från munnen och påpekar att vi måste invänta domen i den aktuella händelsen innan vi kräver en översyn av vården.
Han skriver i Svd att det är endast "om läkaren har följt praxis och ändå fälls, som vi har ett problem som ställer krav på en ordentlig översyn av lagar och regler på området."
Jag delar den uppfattningen!
Vår LD Lars Andåker tog upp frågan på landstingsfullmäktige i tisdags och signalerade att man behöver hjälp från politiken i det läge som har uppstått. Det sker svåra avvägningar varje dag i vården, både i början och i slutet av livet. Döden känns ibland som ett misslyckande när man inte klarar att rädda livet på en patient. Ansvaret vilar tungt på våra läkare. Händelsen har i alla fall satt igång debatten och jag tror den kommer att pågå länge. Det finns ett behov att diskutera var gränsen ska gå och hur man ska vårda när hoppet är ute. En god etik behövs när inte allt inryms i lagar och paragrafer och vi får aldrig glömma bort att bemöta våra patienter och deras anhöriga med respekt. Aldrig skada, alltid trösta, ofta lindra och sällan bota ingår i Hippokrates filosofi och den är fortfarande aktuell!
2 kommentarer:
Det är ett av de svåraste avgöranden någon kan komma i kontakt med. Min son och hans sambo och deras läkare fattade ett sådant när det gällde min lille sonson Nisse för snart två år sedan.
Det är inget paragrafbeslut! Det är livsavgörande, tungt, svårt och nästintill omöjligt. Aldrig fyrkantigt och byråkratiskt. Det är två föräldrar och en läkare, tre människor som avgör ett barns liv (i det här fallet) och då ska och kan man inte slå i lagböcker. Det är mycket personligare än så.
Jag delar uppfattningen som många läkare gett uttryck för att det inte går att lagstifta om en så individuell och svår fråga. Det måste finnas ett "spelrum" för de inblandade människorna - de som berörs - att fälla avgörandet utan inblandning från lagstiftarmakten.
Och definitivt har Göran Hägglund rätt när han säger att man först måste avgöra om det faktiskt blir en fällande dom. Om det inte blir det har ju läkare och övriga handlat enligt den vedertagna praxis som jag anser måste gälla.
Tack Mats för ditt personliga inlägg! Vi kommer att fortsätta brottas med svåra avgöranden i vården och det är inte läge att ta billiga politiska poäng.
Jag kommer ihåg det som hände och det kändes så sorgligt!
Hälsn Marie-Louise
Skicka en kommentar