onsdag 1 oktober 2008

Hur ska vi styra landstinget?

I går på landstinsstyrelsens arbetsutskott så hade vi en ganska lång och intressant diskussion om styrning och kontroll av landstingets verksamhet och ekonomi. Vissa företrädare tyckte att det var viktigt att få en ökad centralisering vid exempelvis tillsättandet av tjänster och att det var viktigt att det blir tydligt hur rollerna ska fördelas mellan landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsnämnden.
Hur mycket kan vi styra och vad ligger utanför vår kontroll? Vad ska vi politiker styra över?
Min personliga uppfattning, som jag har skapat mig under den tid som jag haft ansvaret för hälso- och sjukvården i Sörmland, är att handlingsutrymmet är mycket begränsat för våra verksamheter. De kan inte fatta långtgående och självständiga beslut. Det saknas inte riktlinjer, policies och divisionsledningsbeslut, snarare är de så många så att det är omöjligt för alla att kunna följa dem. Ansvar och befogenheter hänger inte ihop hos våra ansvariga chefer ute i linjen och uppdragen är inte tillräckligt tydliga.
Jag anser att politiken måste sätta ner foten och vara tydlig med en vision för Landstinget Sörmland! Vart ska vi? Vart vill vi? Vilken väg ska vi gå?
Sedan måste den/de kommuniceras och så måste vi skapa incitament för att det ska löna sig att jobba mot våra uppsatta politiska mål! Målen måste givetvis vara realistiska och verklighetsanpassade, annars tappar vi i trovärdighet (om vi inte har gjort redan?)!
Hur ska en god vård, med hög kvalité och hög tillgänglighet kunna ges till sörmlänningarna med de ekonomiska resurser vi har till vårt förfogande? Vilken vård kan vi ge för de 5 miljarder kronor vi får i intäkter? Kan vi skapa andra intäkter?
Det är några av mina egna tankar om vad vi står inför! Vi har en otroligt bra och kostnadseffektiv vård i landstinget Sörmland och det ska all vår personal ha kredit för! Vi har många kompetenta och kunniga medarbetare som vi ska vara rädda om. Vi måste ha dem med på tåget i det arbete som väntar, annars kommer vi att köra i diket, ännu än gång!
Det var vara några reflektioner efter gårdagen sammanträde.Nu ska jag snart upp till Stockholm på ett seminarium om Vård-val som Carema arrangerar!

14 kommentarer:

Unknown sa...

Hej mor! Va kul att se ditt engagemang. Man ser verkligen hur du brinner för hälso- och sjukvårdsfrågorna! Känns jätteroligt att du har börjat blogga. :)

Har läst dina artiklar och jag blev så överraskad över hur bra och välformulerat allt är!

Väldigt intressant också det här med pillren, Ina som är väldigt miljötänkande nickade med, vi håller helt klart med dig i frågan!

Puss o kram mor!

Anonym sa...

god vård
hög kvalité
hög tillgänglighet

Steg ett bör bli att ödmjukt inse att dessa tre begrepp ibland står i strid med varandra.

Marie-Louise F M sa...

Hej Göran!
Tack för din uppmuntran! Gamla morsan gör så gott hon kan! ;-)
Pussar o kramar till dig och Ina!
Mamma

Marie-Louise F M sa...

Hej Peo!
Förklara gärna lite mer hur du tänker!
Hälsn Marie-Louise

Anonym sa...

Högsta möjliga tillgänglighet stod den kinesiska barfotaläkaridén för.

Högsta möliga kvalitet får man genom att skapa specialistenheter för exempelvis transplantationskirurgi, ögonkirurgi, psykvård, neonatalvård osv...

God vård brukar handla om äldre tiders vård där man vårdar den sjuke i en sjuksäng istället för att behandla och försöka bota och sedan skicka dem hem. Tryggheten i sjuksängen är viktigare än resultaten.

Som synes tre rätt vitt skilda ideal.

Tomas sa...

Intressant kommentar: "Det saknas inte riktlinjer, policies och divisionsledningsbeslut, snarare är de så många så att det är omöjligt för alla att kunna följa dem."

Jag hörde på en föreläsning om kvalitativ information, att De tio budorden innehåller 117 ord och USA:s oavhängighetsförklaring innehåller 310 ord och EU:s regler för export av ankägg innehåller, ja gissa hur många ord? JO 11.335.. Snacka om svårt att följa de reglerna. Helt sonika ingen ankäggsexport för min del. Jag kanska ska börja gå mer i kyrkan istället :-)

Intressant inlägg i övrigt tycker jag. Keep blogging!

/Tomas

Marie-Louise F M sa...

Hej Tomas!
Tack för ditt inlägg! Det var många ord för ankäggsexport!
En annan information om EU. När revisionen tillsammans med lanstindsfullmäktiges presidium (som jag ingick i då) var i Luxemburg och träffade EU:s revision så fick vi veta att inom EU har man bara kassaredovisning. Ett konto för inkomster och ett för utgifter!

Hälsn Marie-Louise

Marie-Louise F M sa...

Hej Peo!
Jag tycker att tillgänglighet handlar om att vara tillgänglig. Hur kan det komma sig att det bara går att ringa på TeleQ och mycket begränsade telefontider? Tillgängligheten är på verksamhetens villkor och inte patientens.
Kvalité handlar inte bara om specialister, det tycker jag är ett alldeles för snävt perspektiv. Läkemedelshanteringen är omfattande och är en stor riskfaktor. 20 procent av alla patienter som vårdas på medicin är ett reultat av läkmedelsbiverkningar...
Vårdskadorna är mycket stora i Sverige och kostar enorma pengar i vården och ett otroligt stort lidande för våra patienter. Patientsäkerhetsarbetet har inte fått tillräckligt stort genomslag i vården.
God vård. Här tycker jag att vi har mycket att lära och tillämpa av Hippokrates. Hans lära kan sammanfattas i följande, den sk läkareden:
-Aldrig skada
-Alltid trösta
-Ofta lindra
-Sällan bota
För mig är dessa viktiga områden inte på kollisionskurs utan hör hemma i en modern svensk sjukvård!

Hälsn Marie-Louise

Dag Bremberg sa...

Klokt, Marie-Louise!
Som sagt:
Keep blogging!

Anonym sa...

Hippokrates var en bra karl, men han verkade på en tid då inget kunde botas, man kunde möljigen lindra symptom.

Nu lever vi en tid då mycket kan botas, en del kan lindras och vissa saker bara dör man av eller plågas kroniskt av.

När min mor var 5-6 år fick hon bo på sanatorium i nästan ett år, 20 bädds sal, bland det mest spännande var när de rullade förbi de döda i korridoren. På många sätt var ändå hennes vård betydligt mer Hippokratisk än vad hon skulle fått idag. Tror du att vi skulle skulle acceptera att 5-6 åringar flyttas från sina familjer månadsvis för att isoleras ? Nej, jag trodde väl det.. var tid har sin vård. Inläggning har ersatt av bättre behandlingar, observation ersatts av undersökningar. Vi kan tycka att det är rätt eller fel men vi måste välja mellan att ha stora sovsalar med gemenskap och sjuksystrar eller magnetröntgen och titthålsoperationer. Vill vi ha en organisation som skall tycka synd om och hålla handen som främsta uppgift, då är det inte längre sjukvård vi talar om. Däremot, och jag kan hålla med, finns det en utbredd känsla av att det var "varmare" och "mänskligare" inom vården förr men de botade betydligt mindre också.

En analogi till ditt hundmatsskämt och mitt svar, jag tycker vi kan låt några rejält sjuka få uppleva 60-70 talsvård något år och se om de tycker det är bättre..... jag är inte säker på att de överlever.

Marie-Louise F M sa...

Hej Dag!
Tack för din uppmuntran! Hoppas att du har det bra.Tack för att du engagerar dig så mycket i Mariefredsnämnden och alla stora och små frågor vi hanterar!
Allt gott!
Marie-Louise

Marie-Louise F M sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Marie-Louise F M sa...

Hej Peo
Tack för ditt engagemang! Självklart är det så, att de beslut vi fattar grundar sig på vilka värderingar vi har...
Jag tycker att Hipokrates håller, även i vår tid. En djup mänsklig insikt, om våra faktiska behov; att bli sedd och bekräftad. Idag skriver doktorn ofta ut ett piller isf för att kanske prata tio minuter extra. Pillret har ersatt den mänskliga kontakten som vi saknar. Sjukvården får ta mycket av den brist på tid och socialt umgänge som vi behöver för att må bra.
Dessutom upplever jag, att den moderna sjukvården, ser ett dödsfall som ett misslyckande. När jag började inom sjukvården på 70-talet (fy vad gammal man låter) så var det inte möjligt att bota lika många.
Idag kan vi göra nästan allt med en människa!Var ska vi sätta gränsen någonstans? Vill jag leva tills jag dör, eller vill jag dö som ett substrat, i änden på en slang?? Svåra etiska frågor, som inte har några självklara svar.
För trettio år sedan så opererade vi knappt personer över sextiofem, idag tillåter inte socialstyrelsen att ålder ska vara något skäl till att behandlingar ska påbörjas eller inte...
Svåra frågor, inga lätta svar...
Hälsn Marie-Louise

Unknown sa...

När man läser sånt här, då känns det ju rätt hopplöst. Med den inställning som insändarförfataren och de flesta kommentarerna visar är det helt oväsentligt hur vården utformas. Saknas sinne för proportioner är allt hemskt.

http://ekuriren.se/ekuriren/standard_artikel.php?id=742146&avdelning_1=107&avdelning_2=118

/PeO